Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning.
41
kollen efterse, huru var och en voterat1. De, som genom
sina vota bidragit till beslutet om en rättsstridig utgift, fingo
betala ersättning. De, som voterat för en rättsstridig utgift
men stannat i minoritet, blevo utan ansvar. Ansvar kom
således att ståndas för beslut, ej för råd. Att råd som sådana
skulle vara ansvarsfria ansåg man dock lika litet nu som
vid räfstens första igångsättande. Kjellén feltolkar de ord,
som i detta sammanhang fällas så väl av en enskild
rådsherre, Nils Brahe, som rådsherrarna i gemen. Då den förre
förklarar sig ansvarig icke blott för förräderi och
besticklig-het utan överhuvud för »elakt uppsåt», har han medgivit
det ansvar för dolus, som fortfarande är den viktigaste
ingrediensen i svensk ministeriell ansvarighet. Samma grad
av straffrättsligt ansvar medgives ock i rådsherrarnas
gemensamma Supplik, då det däri heter, »att vi till allt det, som
per vota senatus skett är, hålla före oss ej vidare vara
skyldige våra vota att företräda än det vi efter vår dyrbara
riksrådsed taga på vår själs salighet att hava rått efter bästa
förstånd och samvete vårt, till Eders K. M:ts och rikets
bästa» 2. Det ansvar, man tydligen fortfarande betackade
sig för, var ansvar pro eventu. Men nu var det icke fråga
om ansvar för råd överhuvud utan för regeringshandlingar,
för så vitt de medfört en spoliering av kronans tillgångar.
Om riksråden kommo med, var det därför att de, såsom de
maktägande själva förklarade, »inmängt sig i regeringens
ämbete». De förklarades skyldige, »så vida de med sina
votis eller underskrifter konkurrerat uti sakerna tillika med
regeringen, svara för den förda administrationen uti
konungens minorennitet» 3. Och så till vida blev det ock ett ansvar
för effekten, som riksråden fingo ersätta det förlorade.
Därmed är också sagt, att Earl XI:s förmyndare
stån-dade ett civilrättsligt ansvar. Eonungens tanke att även låta
1 Om härvid tillämpade metoder se närmare Carlson, Sveriges historia
under konungarna av Pfalziska huset III, s. 198 ff.
2 Kjellén, Riksrättsinstitutet, s. 138 f. »För sitt blotta råd» säger Kjellén,
drager han (rådsherren) intet ansvar.
3 Citerat efter Kjellén a. a., s. 139.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
