Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning.
53
bestämmelse i § 39 att . envar •kanslitjänsteman, som inför
k. m:t allena föredroge och utfärdade vad i sittande råd
bort avgöras, skulle därför vara både kollegiet och ständerna
ansvarig samt därför strax anklagas och dömas. I 1720 års
RF § 28 upprepades sedan något retuscherade så väl
sistnämnda bestämmelse som bestämmelsen om skyldighet att
efterse, det expeditionerna överensstämde med protokollen
och tillades med hänsyn till nyssnämnda olaga föredragning:
och skall för densamma ingen giltig ursäkt vara att sådant
blivit honom — kanslitjänstemannen — anbefallt, emedan
k. m:ts vilja aldrig är att något emot dess dyra försäkring
samt regeringsformens innehåll utfärdas Statssekreterarna
hade därmed fått sig tillerkänd icke blott en rent
förvaltningsrättslig skyldighet att genom sin kontrasignation svara
för att vad som expedierades verkligen härrörde från den,
som hade att i ärendet besluta, utan ock den konstitutionella
plikten att genom eventuell kontrasignationsvägran
förebygga, att samma myndighet kränkte rättsordningen i allmänhet
och grundlagarna i synnerhet. I denna sin eforala ställning
voro de väl jämförliga med riksråden. 1719 års
författningsutskott hade också tänkt sig, att statssekreterarna tillika
skulle vara riksråd och på så sätt liksom Karl XII:s
ombudsråd förena föredragande och rådgivande uppgifter, men
tanken strandade på konservativa betänkligheter.
Till dessa skilda bestämmelser om ministeransvaret lades
slutligen i 1723 års RO § 13 en bestämmelse om domstolen.
Att den skulle konstitueras av ständerna själva förvånar icke
den, som känner statsprocessens äldre historia. Ej heller blir
denne förvånad över att ständernas domstol är kompetent
att avdöma alla brott »mot regeringsformen och ständernas
frihet» av vem det ock måtte vara begånget eller försökt.
Kombinationen av brott av högt uppsatta personer och grova
statsförbrytelser känna vi igen från gammalt. Det nya består
snarast däri, att ständerna nu ha initiativrätt, då det gäller
1 Denna bestämmelse tycks enligt Kjellén s. 159 vara den enda
konstitutionellt livsdugliga, frihetstiden har att bjuda ifråga om ministeriellt ansvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
