- Project Runeberg -  Scandia / Band XII. 1939 /
54

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

Fredrik Lagerroth.

brottens beivran, och att denna knytes till den plikt, de redan
ha enligt regeringsformen att — så refereras RF § 45 —
efterse, huru riksens råd ställt sina rådslag och sig förhållit
eller få enligt själva RO § 13 att undersöka, huru
överhuvud regeringsform och fundamentallag blivit efterleväde.
I samband med den senare undersökningen efterspanas —
vad beträffande den förra redan ligger inneslutet i RF §§ 14
och 45 — brott mot »rikets sannfärdiga nytta». Så framt
något av riksråden — eller annan ämbetsman — finnes hava
sitt ämbete så förestått, att han därför bör tilltalas, skall
sådant ävensom varje brott mot regeringsformen och
ständernas frihet till rannsakande och avdömande upptagas
antingen — för det fall att saken ej kan bli allmänt kunnig —
av sekreta utskottet eller av någon annan Ständerdeputation
eller en särskild kommission, som ständerna däröver kunna
förordna. I sistnämnda fall undgås naturligtvis icke, att
domstol konstitueras in casu, men detta hade ju förekommit både
1600 och 1680. Ej ens 1634 års RF § 9 kan sägas ha förebyggt
sådant. Detsamma gäller om det påtalade felet att ständerna
voro på en gång åklagare och domare. Däremot är det icke
riktigt att med Erik Fahlbeck säga, att de därjämte alltid
voro förfördelad part1. Vad ständerna genom sitt
utomordentliga domstolsförfarande avsågo att beivra var brott icke
blott mot deras egna rättigheter utan mot överhuvud gällande
rätt och rikets väl. Det kunde också avse konungens
rättigheter. I fråga om ämbetsmän i allmänhet och riksråd i
synnerhet avsåg det stora och små fel. Statssekreterarnas
ansvar inför ständerna för kontrasignation av
konstitutionsvidriga beslut följde redan som en konsekvens av dessas
plikt att beivra alla fel mot regeringsformen.

Därmed äro de legala bestämmelserna om frihetstidens
ministeransvarighet återgivna. Med viss nyfikenhet frågar
man, om därtill funnos paralleller eller möjligen förebilder
i det enda land, som vid denna tid jämte Sverige var i
besittning av en konstitutionell författning, England.

1 Fahlbeck a. a. s. 290.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 11:55:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1939/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free