Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning.
55
Principen om ministrarnas ansvar inför parlamentet
är i England erkänd sedan slutet av 1300-talet. Såsom den
normala formen för dess utkrävande stadgade sig efterhand
åtal av underhuset inför överhuset eller s. k. impeachment,
sedan medeltiden använt för varje aktionering av stora
statsförbrytare. Hållpunkterna för densamma voro dels de
närvarande rådgivarnas underskrifter å koncepten till alla från
Privy Council emanerande beslut, senare ersatta av
sekreterarens anteckning av deras namn i protokollen, dels
kans-lärs eller andra ämbetsmäns påtryckning av skilda sigill å
de aktstycken, i vilka konungens beslut fingo sin definitiva
skriftliga utformning. I fråga om konungens skyldighet att
höra sina rådgivares råd och därav låta sig vägledas gällde
endast den allmänt hållna rättssatsen att »the order in
Council is made by the King by and with the advice of his Privy
Council». Försök från 1682 och 1701 att uttryckligen binda
konungen vid rådsmajoritetens råd runno ut i sanden.
Problemet huru konungen skulle ställa sig i händelse av
oenighet mellan hans rådgivare tedde sig också rätt ofruktbart.
Inom Privy Council fingerades nämligen alltid enighet ha
varit förhanden. Betecknande är den anmärkning, en
ledamot 1428 bifogade sin underskrift: nolens volo. Därmed
torde sammanhänga, att sedan Stuartarnas tid ingen verklig
debatt ägt rum i den församling, som fortvarande är
Englands officiella rådkammare. Karl II utbytte tankar med
sina förtrogna medelst under hand växlade biljetter.
Underligt var då icke, att Privy Council allt mer sjönk i
betydelse och därmed även Privy Councillors’ underskrifter
såsom hållpunkter för ministeransvaret. Större vikt lades
vid sigilleringen. Om denna »Mechanismus von Siegeln und
Unterschriften» säger Hatschek: »Er verfolgte–-nicht
bloss Beurkundungszwecke sondern hatte auch die Aufgabe
den Beweis für die Ministerverantwrortlichkeit herzustellen».
Också denna mekanism, som till sin konstitutionella
innebörd var beroende av att sigillanten var att anse som en
konungens rådgivare, kunde dock fungera bristfälligt. Då
lordkanslären Somers 1698 anklagades för det att han påtryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
