Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Fredrik Lagerroth.
det stora sigillet å en akt, som icke förelagts Privy Council,
visade han hän på att han befullmäktigats därtill genom
kunglig »warrant» och att han i övrigt icke givit konungen
något råd. För en sådan rådgivning utgjorde sigilleringen
intet bevis 1.
Kunna nu verkligen frihetstidens grundlagstiftare ha
haft något att lära av dessa svårtillgängliga och
svåröverskådliga rättsregler?
Sant är att en ministeransvarighet existerat i England
långt innan några ansatser därtill blevo märkbara i Sverige,
men ingen har kunnat påvisa, att några engelska
reminiscenser spelat en roll för dess framväxt under 1500- och
1600-talen. Och formerna för ansvarets utkrävande blevo till stor
del andra. Englands impeachment står i så intimt samband
med dess tvåkam m arsystem, att någon motsvarighet därtill
icke kunde uppstå i Sverige och det oaktat den svenska
riksrätten liksom det engelska överhuset från början var forum
för alla stora statsförbrytare. A andra sidan existerade icke
någon protokollgranskning i England. Vartill skulle en
sådan tjäna, när alla fingerades vara ense med konungen om
vad han beslutat? Vilken kontrast mellan den stela
förvaltningsrutinen i 1600-talets Privy Council och den livfulla
personliga debatten i den svenska rådskammaren särskilt
under Karl XI:s förmyndarregering!
Större sannolikhet finns då för att engelska förebilder
spelat en roll för den utveckling från ett administrativt till ett
konstitutionellt institut, som kontrasignationen genomlöpte.
När kanslitjänstemännen 1719 förbjudas hänvisa till kunglig
befallning, om de undandraga rådet ärenden, som höra det
till, verkar det nästan, som om man haft fallet Somers från
1698 i tankarna. Kjellén menar ock, att vid utformningen
av 1720 års RF § 28 in fine den från England utgångna
»konstitutionella fiktionen» om konungens ofelbarhet lekt
grundlagstiftaren i hågen. Allt sådant kan ju vara bestickan-
1 Se Anson, The law and custom of the Constitution, Third ed. Vol.
II. Part I s. 50 ff., Hatschek, Englisches Staatsrecht I s. 531 ff. och II s. 69
ff. samt Dens., Englische Verfassungsgeschichte s. 244 ff, 454 ff, 657 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
