- Project Runeberg -  Scandia / Band XII. 1939 /
65

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng.

65

stitutionella området. De förebåda icke blott 1840 års
departementalreform utan också den återgång till ett
konstitutionellt styrelseskick, som ägde rum 1809

I begynnelsen av memorialet n:r 1 2 visar Liljencrantz,
att han accepterat en viktig princip i det statsskick, varunder
han utfört sin främsta livsgärning. För att fullgöra sina
värv behöver en minister sin monarks förtroende. Därför
bör denne alltid vara förbehållet att, när han behagar,
licen-tiera den minister, som finnes missbruka detta förtroende.
Ja han går så långt i sina sympatier för förvaltningens
centralisation att han finner i sin ordning, att ministern har
samma rätt vis à vis sina medhjälpare. Så icke blott är
det i främmande länder, utan så bör det också vara.

Men i fortsättningen står Liljencrantz på frihetstidens
grund. Man kan säga, att det är dess mest betydelsefulla
idéer i fråga om förhållandet mellan konung och råd, han
förmedlar till 1809 års män. Det nya han påyrkar är ej
egentligen en departemental organisation av förvaltningen.
En sådan finns på sätt och vis redan i kansliets uppdelning
på expeditioner. Det avgörande för honom är att dessas
chefer lyftas upp i riksrådens forna ställning till vinnande
så väl av det självständiga initiativ, främmande länders
departementschefer äga i kraft av sin ställning som
statsministrar, som av den allmänna överblick av ärendena, de
bekomma som medlemmar av monarkens konselj.

1 De Liljencrantzska memorialen ha tidigare behandlats framför allt av
— utom A. B. Carlsson i a. a. s. 176 ff — A. Forssell, Ministerier och
kollegier s. 20 ff-, Brusewitz i hans recension av Forssells arbete i Hist. Tidskr.
1918 s. 65 ff. samt Henrik Olsson, Ministerstyrelse- och kollegialprinciperna
i svensk reformdiskussion 1812—40 s. 37 ff. Jag delar de två sistnämnda
auktorernas uppfattning, att Liljencrantz’ ståndpunkt i allt väsentligt är
densamma alla tre memorialen igenom, men delar å andra sidan Forssells
uppfattning (s. 30 noten), att Liljencrantz haft ett konstitutionellt ansvar inför
ständerna i tankarna. — På förvaltningsorganisatoriska detaljförslag och de
förebilder, som därvid lekt förslagsställaren i hågen, har jag ej haft anledning
ingå. — Huru Gustav III tillgodogjort sig kritiken se bl. a. Kungl. Maj:ts
kanslis historia s. 282 f.

2 Det finns tryckt i Geijer, Konung Gustaf III:s . . . papper, Supplement
till Samlade Skrifter I (Sthlm 1876) s. 446 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 11:55:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1939/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free