Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Fredrik Lagerroth.
Felet i den svenska organisationen ligger enligt
Liljencrantz däri, att departementens föreståndare, statssekreterarna,
efter kansliordningen egentligen ej annat äro än konungens
förnämsta skrivare. De föredraga ärendena, kontrasignera
besluten och tillse att expeditionerna i rättan tid utfärdas. Men
till deras åtgärd hör ej om rikssamhället inom deras gebit
förkovras eller ej, om nödig drift iakttages eller icke. De
ha varken heder eller vanheder av vad som sker. De kunna
knappt ge konungen önskade underrättelser, ty deras
göro-mål består mer i att skriva än att tänka. Undantag gör
Liljencrantz blott för sitt eget departement. Också
kanslipresidenten anser han jämförlig med främmande länders
statsministrar.
Allt detta var ju egentligen en ordning, som den
gustavianska tiden övertagit från frihetstiden. Liljencrantz ser
det men framhåller, att den under det statsskicket åstadkom
mindre skada. Efter detta ålåg det konungen och rikets
råd att sträcka sina omtankar till alla delar av den allmänna
förvaltningen, påminna om något av kollegierna uraktlåtits,
göra sig underrättade om huru tillståndet vore i riket samt
av egen drift gå kungen till handa med de råd, som kunde
bidraga till rikets bästa. Således uppfyllde riksrådsämbetet
alla de skyldigheter och flera därtill, som åvila främmande
statsministrar.
I kontrast mot denna teckning av frihetstida ordning,
som envar väl bör medge vara flatterande, framhåller
Liljencrantz bristen på initiativ och överblick hos de
gustavianska riksråden och det i bästa överensstämmelse med vad
ovan anförts om så väl gällande rättsregler som gängse
praxis. Att kollegierna bli avfordrade utlåtanden, ja även
därförutan enligt sina instruktioner äro skyldiga att anmäla
vad de finna lända riket till gagn båtar föga. En
kollegi-alisk överläggning är nyttig, då det gäller rättsfrågor, men
sällan har ett rikes styrka vunnit på en kollegialisk åtgärd.
Ledamöterna i ett kollegium verka för mycket i det tysta
för att deras ambition skall kunna bli en drivande kraft till
utfinnandet av reformer. Dessutom förefalla särskilt i finans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
