Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Fredrik Lagerroth.
tion ständernas bevillningar ställas, får när det gäller
spannmålstullen rätt att justera uppåt1. Att han därvid skall höra
statsrådet följer av §§ 4 och 7. Om § 80 fattas så, som dess
motsvarighet i frihetstidens regeringsformer resp. § 20 och
§ 25 fattades vid nämnda tidevarvs början, förutsätter varje
rubbning av roteringen och den militära indelningen en
överenskommelse med rotehållare och indelningshavare2.
Att träffa denna hör rimligen i och för sig den styrande
makten till. Statsrådets hörande blir också i detta fall en
självklar konsekvens av §§ 4 och 7. Ständernas medverkan
är vid denna liksom vid i §§ 76, 77 och 79 omnämnda
styrelsefunktioner påkallad därav, att desamma kunna tillskynda
konungen en ekonomisk vinst, som gör ständernas
beskattningsmakt illusorisk3.
I en del §:er, som avhandla omisskänliga
styrelsefunktioner, frapperar, att statsrådet särskilt omnämnes. Det kunde
ju tyckas vara onödigt. Granskar man dem, finner man
emellertid särskilda skäl därtill. Att statsrådets hörande
som helhet eller in pleno — uttrycken få anses gå ut på
ett och detsamma — stipuleras i § 63 för lyftande av så
väl det s. k. lilla som av det s. k. stora kreditivet beror på
att utan en sådan bestämmelse intet hinder förelegat för att
beslutet fattats i s. k. liten konselj enligt § 8. Att det
särskilt nämnes i § 65 i samband med riksstatens tillämpning
beror på det särskilda ansvar, som där stipuleras. Att
statsråden äro pliktiga göra föreställningar mot varje
avvikelse från vad ständerna i ty fall bestämt kan nämligen ej
utläsas ur § 9. Där talas nämligen blott om kraftiga
föreställningar mot beslut, som strida mot regeringsformen och
rikets allmänna lag. Och att slutligen statsrådets hörande
påfordras i § 89, när det för konungen gäller att taga
ställning till ständernas önskningar beträffande rikets allmänna
1 Se mitt genmäle till professor Malmgren, Statsv. Tidskr. 1939 s. 62 f.
2 Lagerroth, Statsreglering och finansförvaltning s. 253 ff.
3 Det senast anförda innebär en lätt justering av min ståndpunkt i
Beskattningsmakten i 1809 års RF, Statsv. Tidskr, 1938 s. 114 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
