Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Fredrik Lagerroth.
farandet enligt § 107 nämligen i värsta fall mynnar ut i är
ett slags disciplinärt förfarande, i det konungen, som
statsråden direkt subordinera under, på ständernas begäran på
dessa sina högsta förtroendeämbetsmän använder den rätt,
§ 35 tilldelat honom vis à vis en rad uppräknade
ämbetsmän, nämligen att entlediga dem, när han finner rikets tjänst
det fordra. Konungen kan emellertid låta bli att använda
denna rätt. Också ständernas rätt att begära entledigande
är diskretionär. De gripa till skrivelse, först om de finna
mot statsråd gjord anmärkning vara så komprometterande,
att den visar inkompetens i allmänhet. Däremot lämnade
1723 års RO § 13 ständerna intet val. De måste ställa under
laga tilltal och avstraffande det riksråd, som ertappades med
att icke ha iakttagit rikets sannfärdiga nytta.
Till frihetstida rättsregler och frihetstida praxis är det,
som bestämmelserna i § 107 gå tillbaka.
Konstitutionsutskottet har dock trätt i stället för både sekreta utskottet och
sekreta deputationen. Närmast har den senares instruktion
legat grundlagstiftaren för ögonen. Den första villkorssatsen:
skulle konstitutionsutskottet anmärka — d. v. s. lägga märke
till1 — att statsrådets ledamöter samfällt eller en eller flera
av dem uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, går rimligtvis tillbaka på
en villkorssats, som ingick i § 2, efter 1756 § 3, i nämnda
deputations instruktion och lydde: så framt vid protokollens
genomseende denna deputation mot förmodan skulle finna
invärtes hushållningen och styrelsen angående något rådslag
emot rikets sannskyldiga intresse vara fört. Något
replikskifte mellan det granskande utskottet och »vederbörande,
som formenes sådant råd givit», tillstädjer till skillnad från
de frihetstida instruktionerna icke § 107, men det sista, som
konstitutionsutskottet kan göra, nämligen »sådant», d. v. s.
att vederbörande gjort sig skyldig till de och de felen,
»tillkännagiva för riksens ständer» har i nämnda instruktioner
1 Svenska Akademiens Ordbok har med orätt citerat de första raderna
i § 107 under 4) såsom exempel på att »anmärka» kan betyda »med
ogillande påpeka». De borde citerats under 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
