Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 93
av vars hugskott alltid något blivit bekant för hans vänner
i konstitutionsutskottet, vill överhuvud icke veta av någon
officiell rådplägning inför monarken. Vartill skulle det tjäna
att vid sidan av den verkställande makten sätta en makt,
som den beständigt skulle vara sysselsatt att övertala eller
besegra? Att påtruga den rådgivare, som hade ansvaret för
verkställigheten, vore mot all princip. Den ansvarighet,
Mörner engagerar sig för, är en ministrarnas, varmed Mörner
väl menar föredragandenas, ansvarighet för alla ingrepp i
konstitutionen, utkrävd genom den ständervalda högsta
domstolens granskningsutskott och alltid riktad mot en viss
handling
Med så mycket större iver träder konstitutionsutskottet
i sitt memorial in för principen att konungen — i stort sett
— icke skall kunna styra riket »utan» men väl »mot» råds
råde. För utskottet blir redan det av avgörande betydelse,
att konungen måste låta sig upplysas av ett offentligt
statsråd, vars ledamöter, ställda under ansvarighet icke blott för
deras yttrade rådslag utan även för deras tystnad, då de bort
råda, måste själva sorgfälligt söka upplysningar för att bevara
sitt liv, sin välfärd och sin heder. Den oavbrutna vanan
att höra råd, allvarligen och högtidligen avgivna, skall hos
konungen dana och stadga aktning för sanning och rätt.
Den sangvinism beträffande goda förmaningars roll, varom
uttalandet bär vittne, skall här icke närmare påtalas. I
stället skall så mycket starkare understrykas att systemet med
ansvar redan för rådslag icke alls är någon uppfinning av
1809 utan fastmera i Sverige är urgammalt. Det nya i
förhållande närmast till frihetstiden består däri, att man gör
slut på vad Mörner kallar »rådets förmynderskap» genom
att låta konungen fritt besluta. Andra konungens beslut
anser man sig icke kunna förebygga än de direkt
konstitutionsvidriga. Konungen skall, förklaras det, åtminstone icke riskera
föredragande ämbetsmans kontrasignationsvägran. Ej heller
1 Se Reflexioner i anledning af närvarande politiska ställning, Hist.
Handl. XXV: 1 s. 127 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
