Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Fredrik Lagerroth.
sådant var i och för sig något nytt i förhållande till
frihetstiden. Det nya består blott däri, att vad som då var ultima
ratio, i fall riksråden ej inskredo genom votering, nu blir
den enda barriären mot regentens godtycke.
V.
Finns det då något fog för Erik Fahlbecks ovan
refererade, tidigare märkligt nog av Kjellén löst utkastade teori1,
att den konstitutionella ministeransvarigheten skulle vara ett
lån från 1791 års franska författning? Har verkligen den s.
k. konstitutionella doktrinen, varmed Fahlbeck väl närmast
avser den auktor, som varit primus motor vid nämnda
konstitutions tillkomst, Montesquieu, haft något att säga dem,
som utformade ovan diskuterade paragrafer i 1809 års RF?
Frågan kan egentligen sägas redan vara med nej
besvarad i och med att de omskrivna bestämmelsernas
inhemska proveniens uppvisats. Med risk för upprepningar må
den dock igen upptagas till dryftning under mera direkt
hänsyntagande så väl till Montesquieu som 1791 års författning.
Som den svenske förmedlaren av den utländska
visdomen betraktar Fahlbeck i särskild grad A. G. Silverstolpe.
Ett par rader från dennes löst hoprafsade broschyr
avtryckas med kursiv och kommenteras med ett allvar, som gällde
det en bibeltext. Se där, säger Fahlbeck, »det program, som
sedermera i huvudsak tog gestalt i regeringsformens hithörande
bestämmelser». En granskning av detsamma skall dock
visa, att 1809 års konstitutionsutskott kunde rett sig
Silverstolpes fingervisningar förutan. Det mesta av vad
programmet innehåller visste medlemmarna redan förut, för så vitt de
voro något så när orienterade i Sveriges författningshistoria.
Mycken lärdom, de togo av denna, har Silverstolpe ingen
känning av. Och det enda påtagligt utländska inslaget i hans
program lämnades alldeles åsido. |
Att statsrådets medlemmar kunna på ständernas
befallning och av en åklagare på deras vägnar till ansvar ställas
1 Se Kjellén, Den svenska grundlagens anda s. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
