Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Fredrik Lagerroth.
lera, huru den förra verkställer dess lagar, härflyter
ministeransvarigheten. Sin raison d’être har den hos Montesquieu
just som skydd för maktinnehavet. Rimligt nog blir därför
Montesquieu utdömd av Kjellén såsom anherre för dem, som
i nämnda institut blott se ett skydd för riksdagens rättigheter
och icke för rättsordningen i sin helhet \ I 1809 års system
åter är icke blott lagstiftningen tillerkänd konung och
ständer i förening utan därtill den funktion, som är konungens
egen, den styrande, koordinerad med, icke underordnad,
lagstiftningen. Dess uppgift är icke att verkställa de lagar
konung och riksdag gemensamt stiftat, ty de tillämpas av
domstolarna. Sin »riksvårdande» uppgift fullgör konungen
utan direktiv av vad 1809 års konstitutionsutskott kallar
lagstiftningen i egentlig bemärkelse och det vare sig hans
omsorger taga sig uttryck i generella regler eller individuella
förfoganden. De s. k. lagar, regeringen exekverar, stiftar den
själv utan att i § 106 sättes ifråga att därför räkenskap skall
avkrävas. Att leda sådan praxis in på önskade stigar ger
icke ens § 107 ständerna någon makt till. Till lag och i viss
utsträckning även grundlag står den styrande makten i ett
negativt förhållande. Det är först överskridandet av deras
råmärken, § 106 vill lämna möjlighet att beivra. Vad den
skyddar är således icke ständernas makt utan rättsordningen
som sådan. Och sådant har det svenska systemet varit av
ålder. Även frihetstidens regeringsformer bejaka det. På sin
höjd kunna dess konungaförsäkringar genom § 5 sägas
suspendera det för vederbörande konungs regeringstid.
När det gäller en jämförelse med 1791 års författning,
framträda än flera olikheter. Montesquieu hade ännu, såsom
man var van vid i Sverige sedan gammalt, knutit
ministeransvaret till elaka råd, givna åt den oansvarige monarken.
Nämnda författning kräver, att varje befallning för att kunna
verkställas skall undertecknas av konungen och
kontrasig-neras av en minister 2 och lägger sedan på denne hela det
1 Se Kjellén, Ministeransvarigheten s. 33.
2 Constitution den 3 sept. 1791 Titre III Chap. II Seet. IV Art 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
