Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska statsrådets ansvarighet i rättshistorisk belysni ng. 91
straffrättsliga ansvaret. I huru ringa utsträckning Sverige
knutit ansvar till kontrasignation har ovan visats. Kanslirådet
Bergstedts rekommendation av det engelska systemet med
kontrasignerande ministrars ansvar »för alla emanerande
kungliga författningar» hade blivit resultatlös Väl att märka
är det i Frankrike också den lagstiftande kåren som sådan
— icke ett utskott — som har att »poursuivre devant la
haute Cour nationale la responsabilité des ministres».
Samma utomordentliga rättsförfarande avser emellertid även
andra »agents principaux du Pouvoir exécutif» och därtill i
överensstämmelse med ett äldre i Sverige 1809 övergivet
system, »ceux qui seront prévenus d’attentat et de complot
contre la sûreté générale de l’Etat ou contre la Constitution» 2.
Att sedan den franska riksrätten är helt annorlunda
sammansatt än den svenska behöver kanske icke framhållas
gentemot Fahlbeck, som i den av honom själv lågt
värderade svenska riksrätten ser det enda verkligt nationella
inslaget i hela det svenska ministeransvarighetsinstitutet3. Den
enda egentliga överensstämmelsen mellan svenskt och franskt
uti ifrågavarande stycken torde man ha i de ord, varmed
konungens oansvarighet proklameras. Den, som nedskrev
RF § 3, har säkerligen haft framför sig den franska
konstitutionens: la personne du Roi est inviolable et sacrée4. Men
därav kan man ej sluta, att principen om konungens
oansvarighet skulle först 1809 ha nått Sverige. Med den var
man klar här redan 1680, då naturligt nog doktrinära
inflytelser kunna ha gjort sig gällande. Principen har under
frihetstiden alltid med skärpa urgerats5. Det var blott
formuleringen, man lånade 1809.
1 Se Bergstedt, Något om den projekterade konstitution, Hist. Tidskr.
1911 s. 101.
2 Se Constitution du 3 sept. 1791, Titre III, Ghap. III Sect. I Art. 10.
3 Fahlbeck a. a. s. 304.
4 Constitution du 3 sept. 1791, Titre III, Chap. II, Sect. I Art. 2.
5 Oriktigheten av den gängse föreställningen, att konungen under
frihetstiden skulle varit i viss mån ansvarig, har jag visat i Revolution eller
rättskontinuitet, Scandia 1936 s. 40 not. 2 och i En frihetstida lärobok i
gällande svensk statsrätt. Statsv. Tidskr. 1937 s. 208.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
