Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasse Petrini, Visan om Pernau och Reval 1565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visan om Pernau och Reval 1565.
147
historia; dess författare var en soldenär, som ville öka sin gunst
hos konungen och vetat att begagna sig av tillfälligheterna. De
tyska legoknektarna i svensk tjänst i Livland bestod till icke ringa
del av baltiska adelsmän, vilka förarmats genom kriget och
tvingades att livnära sig på det sätt, som låg dem närmast1.
Troligen tillhörde Fruchtenicht denna kategori av soldenärer; de ord
han fäller i brevet om förluster i hästar och annat tyda härpå.
Att det lyckades Fruchtenicht att vinna Erik XIV:s
bevågenhet med sin verksamhet i hans propaganda synes av den
belöning, som konungen tillerkänt honom för de två tidigare visorna
— låt vara att den aldrig nått honom — och att även detta tredje
bevis på hans tjänstaktighet rönt gott mottagande, framgår rätt
och slätt av det faktum att visan blev tryckt. Varför detta skedde
förstå vi väl. Den fara, som uppstått för de svenska besittningarna
genom de avdankade och förrymda legosoldaternas framfart, hade
tillräckligt starkt visat sig genom kuppen i Pernau och hotet mot
Reval. Erik XIV accepterade gärna en skrift, som var riktad mot
denna soldatesk, helst den ville visa dem det lönlösa i att fortsätta
kampen mot honom och uppmanade dem att i stället träda i hans
tjänst och lojalt tjäna honom.
De bägge tidigare visorna, som Fruchtenicht hänvisar till
i sitt brev till konungen, kunna vi ej yttra oss om. Helt säkert
ha även de blivit tagna i anspråk av konungen ehuru numera inga
spår finnas kvar av dem. Detta slags propaganda hade i Erik XIV
en ivrig tillskyndare, och han har själv tillverkat eller låtit
tillverka skildringar och skrifter av samma propagerande karaktär
så snart det lämpade sig påverka folkopinionen2. Det finns
ett intressant principuttalande i en instruktion för ståthållarna
i Stockholm år 1563 följande: ther Gudh Alzmechtigste nogon
Lyche warder giffuendes och Seeger mott Fienderne, schall
sådant blifue publiceret och rychttbart giortt, så och elliest
altijdh thet rychte att Lychen och Segerwinning, såsom
och näst Gudz hielp well scheer, ähr på högb:te Kongl. M:tz
1 Annerstedt, s. 17.
2 Det märkligaste och största alstret av denna typ är den latinska
skriften Verä et brevis eorum narratio, quae tam in pacificatione quam terrestri
bello inter Suecos & Danos tractata & gesta sunt, 1565, på icke mindre än
56 sidor, som utkom bl. a. för att bortförklara nederlaget vid Axtorna 1565.
— Efter Ronnebys erövring i sept. 1564 lät konungen en visa härom gå ut i
tryck i ett par tusen exemplar, av vilka dock intet enda är bevarat, jfr
C. Silfverstolpe: Om Jöran Persson och Konungens Nämnd, Hist. Tidskrift
1881, s. 359.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
