Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sture Bolin, Muhammed, Karl den store och Rurik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muhammed, Karl den store och Rurik.
207
fatet från frankerriket, hörde ursprungligen hemma i detta.
Redan av de anförda arabiska källställena framgår, att de
slavar, som frankerna sålde till kalifatet, voro av slavisk
nationalitet. Ett konciliebeslut från Meaux 845 är här av
intresse: judiska och andra köpmän drogo med hedniska
slavar genom de kristnas länder och sålde dem till de otrogna;
för framtiden borde detta förbjudas. Visserligen omtalas
fall, då man också sålde kristna slavar till Spanien — så
tillvitar den antisemitiske epistelförfattaren x\gobard judiska
köpmän detta. Men det var en allmän regel, att kristna
slavar inte fingo avyttras till de otrogna. Sedan sachsarna
vunnits för kristendomen, måste de slavar, som från det
frankiska riket avyttrades till kalifatet, följaktligen mestadels
komma från samma område som pälsverken, landet öster
om Elbe, slavernas land, eller Norden
Att de frankiska huvudexportartiklarna till kalifatet voro
pälsverk och hedniska slavar ställer det frankiska rikets roll
i den dåtida internationella handeln i ett klart ljus. Därifrån
exporterades inte i främsta rummet landets egna produkter,
frankerriket var i stället transitoland mellan de päls- och
slavproducerande områdena i norra, mellersta och östra
Europa å ena sidan, den muhammedanska världen å andra.
Resultatet är något överraskande men torde inte gå att rubba.
Det ger i själva verket nyckeln till förståelsen av åtskilliga
frågor rörande världshandelns gång och växlingar under äldre
medeltid.
Det är sålunda nu inte längre svårt att förstå, varför
under äldre karolingisk tid ett så starkt uppsving ägde rum
i förbindelserna mellan frankernas rike och Norden. Gamla
handelsstråk bundo samman Orienten med frankerriket samt
vidare frankerriket med Norden och Östersjöområdet. När
så silverförrådet inom kalifatet starkt ökades, importerades
1 Jmfr. till ovanstående G. Garo: Sozial- und- Wirtschaftsgeschichte der
Juden im Mittelalter und der Neuzeit, 1908, s. 137 ff.; B. Hahn: Die
wirtschaftliche Tätigkeit der Juden im fränkischen und deutschen Reich bis zum
2. Kreuzzug, 1911 s. 28 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
