Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walfrid Holst, Fredrik av Hessens hemliga giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Walfrid Holst.
konungens erotiska intressen voro allmänt bekanta, och hans
namn hade nyligen varit aktuellt i Tyskland, då han år 1731 efter
sin avlidne fader med stor pomp och ståt tillträtt lantgrevskapet
Hessen. Dessutom kunna berättelserna om hans förfader, Filip
av Hessen, som på de stora kyrkolärarna Luthers och Melanchtons
råd ingått ett hemligt dubbeläktenskap, ha verkat inspirerande.
Genom förmedling av den svenske ministern i Wien, Karl
Vilhelm von Krassow, kommo breven och akterna i den
egendomliga affären i konung Fredriks händer. Av honom blevo de
överlämnade till hessiska kansliet i Stockholm, förseglades där och
överfördes därifrån med tiden till Hessen, där de sedan legat
omsorgsfullt bevarade intill våra dagar.
Frågan är emellertid om affären härigenom var utagerad,
de i Wien utspridda ryktena döda och begravna. Det ligger nära
till hands att antaga, att de i Wien år 1732 cirkulerande ryktena
om Fredrik av Hessens hemliga giftermål på ett eller annat sätt
givit upphov till eller stimulerat rykten, som några år senare flögo
land och rike omkring i Sverige och kommo mycket buller åstad:
Konung Fredrik skulle — på ett liknande sätt som hans förfader
Filip av Hessen — i hemlighet ha låtit viga sig vid sin älskarinna,
Hedvig Taube.
Dessa rykten blevo ett med iver utnyttjat agitationsmaterial
i den kampanj Hattarna före 1738 års riksdag förde mot konungen
och hans anhängare, som lierat sig med Mössorna. Den, som nu
utpekades som vigselförrättare, var inte längre den apokryfiske
hovpredikanten och kyrkoläraren Kappler utan förre
överhovpredikanten biskop Kalsenius i Västerås. I smygskriften Annika
Fjollas brev till konsistorierna heter det: »Den samvetslöse
korpen [Kalsenius], vilken till erkänsla för allt gott, som han utan
förtjänst åtnjutit av falken [konungen], förmenas detta i några
klienters närvaro hava avgjort, lärer alltså häröver tillbörligen
tilltalas, och där han blir verkligen överbevisad, ej slippa alldeles
onäpst, som ock den lättfärdiga tjäderhönan [Hedvig Taube] få
en gång umgälla den otillbörliga leken, man spår så». Och i
Johan Ärligs brev till Sven Plogbill: »Här berättas för visst, att
en sådan prästman, som Esaias omtalalr i sitt 56 kapitel 10 och
11 v., skall förleden höst samtyckt till tvegifte och själv förrättat
vigseln i fem vittnens närvaro».
Konung Fredrik har energiskt och förbittrat tillbakavisat
beskyllningen för det hemliga giftermålet. När under den därpå
följande riksdagen i april 1739, prästeståndets utskickade, biskop
Erik Benzelius och superintendenten Aurivillius, i en audiens hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
