Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, När och hur Finland blev svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha i de första århundradena efter Kr. tydligen gått över
Finska viken till Öst-Balticum. Icke utan skäl har man talat
om en gotisk järnålder i Finland, icke som i Sverige om en
romersk.
Efter något århundrade — fram mot folkvandringstiden
— skiftar bilden åter. Ströfynd från olika trakter av
Finland vittna om nya starkare förbindelser med Sverige, med
södra Skandinavien och Nordtyskland. Under följande
århundraden bli dessa förbindelser allt livligare och livligare.
Folkvandringstiden i Finland — 400—800 — har
karakteriserats som »den mest svenska av den finska järnålderns
perioder. Svenska eller med dem besläktade fornsaktyper
dominera nu det finska fornsaksinventariet». De träffas
främst i trakten öster om Vasa, i Kyrö älvdal och
kringliggande områden i Österbotten, i Satakunda, på Åland, i
Egentliga Finland och södra Tavastland. Men vid sidan av
detta, främst svenska inflytande, lever under hela
folkvandringstiden det ostbaltiska, från länderna söder om Finska
viken. De båda kulturerna påverka varandra. Den äldre
gotisk- eller östbaltisk-finska kulturen sammansmälter med
eller ersattes av en inom stora områden härskande
svenskfinsk kultur.
Ett starkt svenskt element har satt sin prägel på
Finlands kultur under folkvandringstiden. Detta svenska
element kom emellertid aldrig att hemföra en definitiv seger.
Från 700:talet börjar det långsamt försvagas. Under
vikingatiden, 800—1150, är det helt försvunnet inom vissa
landområden — främst i södra Österbotten —; inom andra är det
endast sparsamt företrätt. En ren svensk kultur är under
vikingatiden påvisbar endast inom ett landområde, på Åland;
ett svenskt inflytande endast i sydvästra Finland och främst
i Sydkarelen. Detta senare synes närmast vara att sätta i
samband med de svenska vikingakolonier, som uppvuxit söder
om Ladoga.
Finlands kultur har av fornfynden att döma vid
vikingatidens slut varit självständigt finsk. Denna finska
kultur visar, för att begagna en finlänsk arkeologs ord, »lokala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
