Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, När och hur Finland blev svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kung Magnus, som satte lås för bondens lada, till Torgils
Knutsson, som en otacksam kung släpade till Stockholm
och halshögg, till Håtunaleken och Nyköpings gästabud, till
nycklarna, som kastades i Nyköpingsån, och till de
ihjälsvultna hertigarna.
Det är inte meningen förneka att dessa personer och
händelser haft historisk betydelse. Vem som vill, må gärna
i dem och i allt vad till dem knutits se historiskt omistliga
värden. Men det kan med skäl hävdas, att dessa personer
och händelser mången gång både i svensk historieskrivning
och i den allmänna uppfattningen skymt blicken för det
väsentliga i Sveriges historia under den äldre medeltiden.
Detta är att söka på annat håll.
Det svenska folket har, vid sidan av de övriga nordiska
folken, sist av alla germanska folk indragits i de stora
europeiska staternas egentliga kultur- och intressesfär. Ännu
under den period, som i det stora flertalet av de germanska
folkens historia bär namnet den äldre medeltiden,
400—1050, levde det svenska folket i politisk och kulturell
avskildhet. Vikingatiden och de kulturströmmar, som under
denna nådde Sverige från den arabiska världen över
Ryssland och från den frankiska världen över Danmark, ha icke
mäktat åstadkomma en avgörande förändring. Sverige var
ännu vid slutet av 1100-talet en nästan okänd avkrok av
Europa, utan starkare förbindelser med Europas stora
kulturländer. Förklaringen härtill är att söka i tidens
politiskt-geografiska förhållanden.
Alltsedan 500- och 600-talen innehades hela södra
Östersjökusten och dess innanland av slaviska och baltiska folk.
Samtliga dessa folk voro kulturellt lågtstående. Inga handels-
och kulturvägar förde genom deras länder. De slaviska och
baltiska folken vid den södra Östersjökusten lågo som en
mur kring Sverige och försvårade, delvis omöjliggjorde varje
starkare direkt politisk och kulturell förbindelse mellan detta
och Europas stora ledande kulturländer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
