- Project Runeberg -  Scandia / Band XIII. 1940 /
36

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Eli F. Heckscher.

ligen helt och hållet individuell och förblev så, fastän så
gott som alltid i händerna på gruvbrukande bergsmän. Jag
skall nu i all korthet framställa den viktigaste delen av
organisationen.

Redan tidigt under Medeltiden kommo både andelskapet
i gruvan och själva driften därinom att organiseras i s. k.
par av bergsmän — ett namn som anses ha haft sitt upphov
av ett par bälgar i hyttan och alltså belyser det ursprungliga
sambandet mellan gruv- och hyttedrift. Paren underindelades
sedan först i fjärdingar och dessa i sin tur i fjärdeparter, så
att en fjärdepart blev A par. Efter åtskilliga växlingar under
äldre tid fixerades denna indelning år 1616 (eller 1620) till
75 par à 16 fjärdeparter, sålunda sammanlagt 1200
fjärdeparter, en ordning som sedan kvarstod ända till slutet. Inom
själva gruvdriften blev uppgiften då att sörja för något slags
ordning mellan dessa delägare som sins emellan fristående
företagare vid brytning inom en och samma gruva, där den
enes åtgärd måste påverka den andres och oreglerad
individuell brytning mycket snart skulle ha omöjliggjort
verksamheten. I överensstämmelse med delägarskapets idé och
även medeltida etik gällde det vidare att åstadkomma en
viss likformighet i avkastning för de olika delägarna, trots
mycket stor ojämnhet i malmens både förekomst och halt.
Lösningen blev då dubbel. Först ordnades paren i tre s. k.
pargångar, som i tur och ordning hade företräde vid valet
av gruvrum. Sedan bestämdes ordningen för de 25 paren
inom varje pargång genom det s. k. dobblet, d. v. s.
tärningsspel, varigenom dessa par i tur och ordning fingo bryta
i de olika gruvrum som tilldelades resp. pargång. Därpå
arbetade varje par, sålunda varje antal innehavare av 16
fjärdeparter, gemensamt. Sista ledet i uppdelningen bestod
då i fördelning av parels gemensamt brutna malm på de
16 »parlagarna» i samma par. Detta skedde på nytt genom
lottning, på sådant sätt att malmen ordnades i s. k. hopar,
8 st., d. v. s. en för varje halvfjärding eller vardera två
fjärdeparter; mannamån skulle därigenom uteslutas, och
förmodligen hoppades man att slumpen dessutom skulle skapa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 12:05:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1940/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free