Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet.
39
då genomfördes ganska ofrånkomlig, i det att den avsåg att
råda bot på de svårigheter som följde av brytning genom
sins emellan självständiga grupper inom ett berg som ju
endast kunde brukas efter enhetliga principer. Förändringen
var emellertid radikal. Hela den individuella brytningen
avskaffades nämligen, och gruvdriften överflyttades på
Bergslaget, som sålunda kom att i tjärdepartsägarnas ställe utse
gruvarbetare och leda verksamheten, det senare genom statens
funktionärer och dem underställda förmän, stigare.
Delägarskapet i Stora Kopparberg hade därigenom
definitivt skilts från gruvdriften och så till vida blivit rent
pe-kuniärt; ingen fjärdepartsägare hade därefter i denna sin
egenskap någon som helst funktion i själva Kopparberget.
Dobblet och hela den invecklade primära uppdelningen av
bergsmännen försvann då, det enda som återstod var
lott-ningen mellan »parlagarna» — ägare av de 16 fjärdeparter
som tillsammans bildade ett par — för uppdelning av
gruppens totala malmskörd på medlemmarna. Vid lottningen
avsattes »hopar» för olika gemensamma uppgifter — varom
mer längre fram — vid sidan av de åtta »hopar» som föllo
på fjärdepartsägarna själva; och de förra måste inropas och
lösas. Då eller kanske mer sannolikt något senare gjordes
emellertid likställigheten mellan fjärdepartsägare långt mer
fullständig än förut, i det att slumpens inverkan helt och
hållet eliminerades genom en särskild kontrollör, som
bokförde och fördelade kostnaderna och slutligen tillsåg att alla
fjärdeparter vid årets slut hade fått malm till samma värde.
Det var sålunda nu icke blott själva gruvdriften som stod
utanför individuell ledning; också dess resultat hade berövats
all individuell karaktär genom att fördelas proportionellt
emot antalet innehavda fjärdeparter. Också här faller
parallellen med aktiebolaget genast i ögonen, utan att behöva
utvecklas närmare. Bergslaget självt fick ju därmed starkt
ökade befogenheter och blev enda bärare av verksamheten.
Förändringen gällde till en början visserligen enbart den
centrala gruvan (Storgruvans område), medan de övriga,
ganska oviktiga gruvorna inom Kopparberget tills vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
