Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet.
53
den utan tvekan en stor, för att icke säga en mycket stor
anläggning. Arbetarantalet var förmodligen, åtminstone i
fråga om manliga arbetare, det största som någonstädes
förekom på ett och samma ställe i Sverige under 1700-talet, tv
manufakturanläggningarna, som delvis redovisade högre
siffror, hade dels i alldeles övervägande grad kvinnlig arbetskraft
och dels huvudsakligen hemarbetare, spridda över ett större
område. Av de drygt 1 100 arbetarna vid Stora Kopparberg
disponerade själva gruvan den ojämförligt största delen, ej
långt ifrån 900; det gällde där huvudsakligen gruvdrängar —
som dock delvis togos i anspråk också för andra uppgifter
— men därjämte sovrare, korgossar o. s. v.; för hyttorna
kvarstodo då omkring 220 arbetare, frånsett eventuellt
medverkande bergsmän och möjligen vissa hantlangare.
Förmodligen var Stora Kopparberg en av de första
platser i Sverige där det uppstod ett så att säga kollektivt
arbetarproblem. Redan i första boken av mitt arbete Sveriges
ekonomiska historia har det framställts vilka fruktansvärda
förhållanden som åtminstone på 1500-talet rådde vid
Salberget. Där har också påpekats att förbrytare i stor
utsträckning skickades till gruvorna; under de följande krigen
fingo dessa därjämte ofta ett tillskott av krigsfångar.
Emellertid har det redan sagts att också bergsmän arbetade i
Falu gruva, och fastän det visst ej saknas uppgifter om
användning av förbrytare och krigsfångar också där, är det
möjligt att Stora Kopparbergets ställning i detta hänseende
var något bättre
I alla händelser kommo emellertid åtskilliga sociala
motsatser till synes, fastän de ännu äro alldeles otillräckligt
undersökta. Särskilt svårutrotligt var tydligen — såsom redan
påpekats i andra boken av mitt nyssnämnda arbete —
trucksystemet, d. v. s. missbruk av natura-avlöning till att avspisa
arbetare med undermåliga och abnormt fördyrade varor.
Detta var tydligen gemensamt för hela bergshanteringen och
1 G. Heijkenskjöld, Krigsfångar som arbetare i Falu gruva o.
annorstädes (Med hammare o. fackla 1937); K. E. Forsslund, Falu gruva o. Stora
Kopparbergs Bergslag (1936) 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
