Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Eli F. Heckscher.
anspråk både på Bergslaget som helhet och i synnerhet på
de brukande bergsmännen, men sammanhanget blir klarare
genom en något mer fyllig redogörelse för själva
produktionsprocessen.
Det har redan talats om att malmen efter uppfordringen
ordnades i ett antal »hopar». Utöver de åtta bland dessa
som gingo till fjärdepartsägarna förekommo efter
omständigheterna tre eller fyra som förbehöllos gemensamma ändamål,
till stor del fast kapitalinvestering. Två av »hoparna» gingo
till linor, körningar, redskap, avlöningar åt »betjäning» m. m.,
medan den eller de återstående, de s. k. avradshoparna,
utgjorde avraden, som t. o. m. 1720 hade gått till kronan men
som därefter av kronan ställdes till Bergslagets förfogande,
främst för skyddsarbeten, försök o. d., uttryckligen icke för
löpande ändamål1. Kapitalförsörjningen tillgodosågs alltså
så till vida genom naturaprestationer av gruvans avkastning,
men som man finner icke i de föremål som behövdes för
ändamålet; naturaprestationerna måste m. a. o. säljas för
att komma till sin avsedda användning. Dessa tre eller fyra
hopar måste därför auktioneras bort, och endast brukande
bergsmän kunde komma i fråga som köpare, eftersom hela
malmsmältningen låg i deras händer. Vid sidan härav
tillgodosåg staten direkt kapitalbehovet genom särskilda anslag
för särskilt betungande förbättringar eller underhållsarbeten,
såsom förut har omtalats, och fram till 1770 också genom
underhåll av den s. k. konststaten, som just hade att taga
hand om detta slags uppgifter.
De brukande bergsmännens kapitalbehov inskränktes
emellertid ingalunda till inrop av de tre eller fyra nämnda
hoparna utan gällde därutöver all den malm som icke föll på
deras egna fjärdeparter, eftersom de övriga fjärdepartsägarna
ju ingen användning hade för malmen. På det sättet gick
hela malmkvantiteten genom de brukande bergsmännen till
hyttebruken, varvid bergsmännen visserligen åtnjöto anstånd
med en del av betalningen och likviderade avradshoparna
1 Betänkande av Kammar-, Bergs- o. Kommerskollegierna samt
Statskontoret 22/i2 1720, k. br. 13/i 1721 (begge tr. Linderholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
