Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet. 63
totala plåtmyntningen, vartill kom 7 X för andra kopparverk,
med påföljd att tillsammans inemot 14^ av den totala
kopparproduktionen kom till utmyntning för enskild räkning;
därutöver fick Bergslaget en mindre viktig utmyntningsrätt
1768, sedan plåtmyntningen i övrigt hade avlysts, nämligen
som hjälp i dess betryck till följd av den stora
deflations-krisen 1.
Att utmyntningen var en hjälp för kopparmarknaden,
genom att skapa ett tillskott till efterfrågan på koppar, kan
det ej vara något tvivel om, och detta insågs också
åtminstone på vissa håll av samtiden. Däremot är det betydligt
mindre lätt att se i vad mån Bergslaget hade någon nytta
av själva sin rätt till egen utmyntning. Av ett skeppund
gårkoppar myntades 540 daler kopparmynt, och då därifrån
avgick en myntningskostnad som numismatikern A. W.
Stiernstedt har satt till något över 48 d. k. m., borde priset
ha behövt ligga lägre än 500 d. k. m. skeppundet för att
utmyntningen skulle löna sig. Nu voro emellertid Stockholms
— visserligen ej särdeles talrika — noteringar på gårkoppar
i allmänhet högre, på 525 à 540 d. k. m.; och de långt
talrikare noteringarna för råkoppar (kopparsedlar) förefalla i
flertalet fall återspegla motsvarande läge (nämligen när det
beaktas att råkopparpriset, för de tidpunkter då en jämförelse
är möjlig, utgjorde omkr. 70 X av gårkopparpriset) 2. Någon
stor vinst för Bergslaget av dess egen rätt till utmyntning
kan det därför svårligen ha varit, också om vinsten kan ha
varit tillräcklig att motivera utmyntningen, framför allt på
grund av att de priser i Falun och Avesta som därvid
måste ha givit utslaget stodo lägre än de här redovisade
Stockholms-priserna.
Kopparmyntningens upphörande efter 1760 var nu i
verkligheten så långt som möjligt ifrån att utöva någon
synbar inverkan på kopparpriserna. Dessa rusade nämligen
just då, fram t. o. m. 1763, i höjden på ett sätt som var
1 Jfr Bergskoll:ii relation om bergverkens tillstånd 1773 m. fl. st.
2 För kopparpriserna se nedan diagr. I och II — som dock uttryckas
i andra penningenheter — och vid dem angivna källor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
