Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Eli F. Hecksclier.
ovanligt t. o. m. för en så spekulativ vara som koppar, och
nådde en nivå som var utan motstycke under hela den här
behandlade perioden (se diagram I, nedan 66). Orsakerna
till denna ändring höra till en senare punkt i framställningen;
de lågo i en stegring av de svenska växelkurserna på
utlandet, förenad med stegrat utlandspris på kopparen och
ökad vikt för exportmarknaden, genom att gårkoppar just
hade frigivits för export. I ett sådant läge skulle
utmynt-ning av koppar ingen inverkan ha kunnat utöva på
marknadsläget; ty mot det lagliga utmyntningspriset av 540 d. k. m.
per skeppund gårkoppar svarade ett faktiskt pris på
marknaden av 820 d. k. m. för — väl att märka — råkoppar,
vilket bör ha motsvarat omkr. 1 150—1 200 d. k. m. för
gårkoppar, minst dubbelt så mycket som utmyntningspriset.
Däremot är det troligt att det följande svåra prisfallet, som
också belyses av diagram I, skulle ha kunnat hejdas något
genom rätt till utmyntning efter den gamla
utmyntnings-normen; och alldeles särskilt skulle denna faktor ha fått
betydelse sedan de utländska kopparpriserna hade börjat
sjunka varaktigt från 1770-talets senare år. Man kan därför
ej säga att kopparmyntningens (plåtmyntningens) upphörande
efter halvtannat sekel var betydelselös för de svenska
kopparprisernas utveckling, och denna faktor åberopades som
ett av de hållbarare skälen för att banken skulle medge
belåning av koppar 1778.
Den del av kopparen som icke gick till utmyntning
sökte sig icke i första rummet till export i form av
gårkoppar utan till avsättning åt mässingsbruken \
Förskjutningen av kopparhanteringen i riktning av mässing hade
börjat redan på 1600-talet, men relativt taget starkt stigit
sedan dess; medan mässingstillverkningens kvantitet i
medeltal 1680/91 var 27.5, om den totala gårkopparproduktionen
sättes = 100, hade den 1765/67 stigit till 49.3, sålunda ej
långt ifrån fördubblats i relativt belopp. Att döma av den
1 Mässingstillverkningen 1680—91 efter Wolontis 47. För 1700-talet
statistiska o. a. uppgifter i Bergskollegii riksdags- o. övr. relationer, främst de
(tryckta) för 1769 74 o. 1771 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
