Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kopparhanteringen under 1700-talet. 79
kopparpriset uppe 1. En kartell ingicks med de norska
kopparintressenterna, tydligen i syfte att hålla tillbaka kopparen
för att därigenom få upp priserna. Av redan förklarade
skäl misslyckades emellertid försöket. En myntkommission
uppgav 1734, med Sekreta utskottets instämmande, att priset
hade fallit i stället för att stiga och att svensk koppar »väl
torde kunna umbäras utomlands», vartill kom att
norrmännen ej längre förmådde hålla på sin koppar och de i spetsen
för det svenska kontoret ställda köpmännen själva önskade
komma ifrån saken. Exportmonopolet upphävdes därför
(6/0 1736, och exportmonopoltanken återkom icke
därefter.
Sedan manipulerades det fram och tillbaka med
exportens reglering, varvid penningpolitiska hänsyn ofta måste
ha spelat huvudrollen. Ar 1739 (5/ð) lämnades rent av en
exportpremie på 10 d. k. m. pr skeppund »till en lisa uti
utskeppningskostnaden» för koppar, sålunda raka motsatsen
till en monopolistisk politik. Redan inom ett år (12/s 1740)
upphörde exportpremieringen, men exporten lämnades
fortfarande tullfri, endast mot en betydelselös rekognitionsavgift.
I samband med överemissionen av sedlar började emellertid
kopparmyntet strömma ut, och i början av 1743 (25/0 hade
man hunnit fram till att exportförbjuda myntplåtarna, vilkas
export ju rent av hade premierats tre och ett halft år förut;
efter ytterligare ett år (22/s 1744) utsträcktes detta förbud
också till gårkopparen 2. Att döma av debatten, när detta
förbud i det stora hela upphävdes vid 1760/62 års riksdag,
hade penningpolitiska och handelspolitiska motiv samverkat
till förbudet, i det att man befarade brist i den inhemska
myntcirkulationen, om gårkoppar fick exporteras, och
samtidigt önskade stimulera kopparens förädling till mässing3.
Småningom övergavs emellertid denna linje helt och hållet,
1 Sv. riksd. akter 2:a ser. nr 1635 anm. 2; Stiernstedt I 361, 375, 377
—80; k. f. 20/3 1731, e/4 1736 (Modée).
2 Förordningar hos Modée.
3 Riksdagstidn. 1760/62 50, 97 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
