Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Eli F. Hecksclier.
markegången, i det att de voro förbjudna att sälja till andra
än Bergslaget. Vissa hållpunkter för en bedömning har man
dock. Att staten gav stora förmåner och ställde stora anspråk
är som allmänt omdöme obestridligt, fastän statens anspråk
icke liksom under 1600-talet föranleddes av politikens
centrala uppgifter utan voro rent fiskaliska.
Av förmånerna får man en god fastän ej opartisk
överblick i ett kungl. brev till Bergskollegium (22/ia) 1741, grundat
på en skrivelse av Sekreta utskottet (12/s). Vad det därvid
i första rummet gällde var böndernas till Bergslagets
förfogande ställda skattepersedlar, ävensom deras skyldighet att
leverera till Bergslaget vad de därutöver tillverkade på
ifrågavarande områden. Det gällde nästan helt och hållet
försörjningen med ved, antingen direkt eller indirekt, d. v. s.
i form av träkol. Skatte- och mantalskolen skulle för det
första ställas till förfogande från tretton socknar efter
kronovärdering; denna förblev i huvudsak oförändrad utan hänsyn
till den starka stegringen i varans markegångspris, som i
sig själv var en verkan av den allmänna prisstegringen eller
inflationen; medan kol betalades efter 2 d. k. m. perstig,
var markegångspriset redan 1756 — tidigare är det ej känt
— i det allra närmaste det dubbla1. Såsom alltid
komplicerades dessa prestationer genom indelningsverket, i det att
räntorna i stor utsträckning voro »indelade» på civila
och militära befattningshavare och dessa visade en inför
den vedertagna politiken straffvärd böjelse att låta bönderna
avlösa sina naturaprestationer med pengar eller andra varor
och därigenom minska ved- och kolförsörjningen; slutet
blev därför åtminstone till stor del att ifrågavarande
befattningshavare överfördes på andra kronoräntor och
prestationerna ställdes till förfogande för Bergslaget. Utöver vad
som direkt tillkom Stora Kopparberg åtnjöt också det av
Bergslaget arrenderade Avesta bruk prestationer från fyra
stora, bruket underlagda socknar, som hade skyldighet att
1 Markegångspriser för Västerbergslagen, de enda som gå tillräckligt långt
tillbaka; den andra serien, för Näsgård, avviker emellertid ej mycket från
denna, när det blir tillfälle att jämföra dem (Kammarark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
