Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher, Den svenska kopparhanteringen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Eli F. Hecksclier.
en årlig inkomst från Bergslaget på 7 à 800 000 d. k. m.;
utskottet uppgav t. o. m. att kronans inkomst år 1719 skulle
ha varit icke mindre än 4 1/s tunna guld, vilket motsvarade
1300 000 d. k. m., mot endast 12 000 för Bergslaget. I det
sistnämnda fallet var det visserligen otvivelaktigt fråga om
ett alldeles abnormt år; och mycket abnormt var likaledes
det av Bergskollegium åberopade året 1772, då kronan skulle
ha haft en inkomst av 649 500 d. k. m., mot endast en knapp
tjugondel därav, 32 400 d. k. m., för fjärdepartsägarna 1.
Men också om man ser bort ifrån de mycket tendentiösa
exempel som anfördes, så kan det ej råda rimligt tvivel om
att kronans inkomst genomgående var mycket större än
fjärdepartsägarnas sammanlagda. Om man å ena sidan lägger
till grund Sekreta utskottets uppgift om kronans normala,
årliga inkomst, 7 à 800 000 d. k. m., och å andra sidan de
tillgängliga uppgifterna för fjärdepartsrevenyen 1742/81, så
visar det sig att — trots långt högre allmän prisnivå under
den senare perioden — fjärdepartsägarnas sammanlagda
inkomst icke utgjorde större belopp än en femtedel upp till
hälften av kronans. Dessa sistnämnda beräkningar befria
uppenbarligen från alla osäkra antaganden om värdet av de
förmåner Bergslaget åtnjöt från Dalallmogens prestationer,
eftersom de hålla sig till vad som blev över som nettovinst,
sedan alla förmåner åtnjutits och alla avgifter betalats; och
de äro därför ganska oangripliga. Emellertid vore det
givetvis av stort intresse att veta, om Bergslaget fick ett
nettotillskott eller hade att utgöra en nettoavgift, emedan detta
skulle besvara frågan huruvida verksamheten lönade sig utan
statsunderstöd eller icke. Emellertid måste jag avstå ifrån
att försöka besvara denna fråga och kan endast i helt
allmänna ordalag draga den slutsatsen, att det icke är
uppenbart att ett överskott förelåg i någondera riktningen.
Eftersom i alla händelser tanken att lämna kopparhanteringen
åt sig själv var alldeles ur räkningen, så är det givet att den
inkomst som kronan direkt åtnjöt — möjliggjord genom
1 Sekr. utsk:s yttrande ref. i k. br. 22/12 1741 (BO); Bergskollrii ber. 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
