Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Påven Alexander III:s septemberbrev till Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Lauritz Weibull.
tum uite et peregrinationis sue uos habet et semper
ha-biturum confidit). Abbot Peter fortsätter: »Fulko har nu
lagt handen vid plogen för att vidga kristenheten och fylla
Guds lador med en rikare skörd, men kostnaden och
mödan ha’n I burit. Eder, ja eder är förtjensten för vad som
kan komma ut av hans arbete, ty han lever av edert
arbete, en Guds och eder arbetsman, och vad helst han kan
vinna åt Christo är till eder ära och bekröning» (Manum
si-quidem misit ad aratrum ope uestra et opere ad
Christiani-tatem dilatandam et horrea Dei fertiliori segete implenda.
Uestrum enim, uestrum est quicquid incrementi prouenerit
ex labore ipsius, quia et de uestro uiuit tanquam operarius
Dei et uester, et ad gloriam uestram respicit atque coronam
quodcunque Christo acquirere potuerit). Orden är skrivna
då Fulko anträdde sin missionsfärd. De visar, även om
superlativen modereras, att bakom missionsverket stod
ärkebiskop Eskil som finansierande och organisator.
Det torde under dessa omständigheter vara klart att när
abbot Peter, Eskils näre personlige vän, utverkade breven
för Fulko, det skedde i samråd med ärkebiskopen och
tydligen på hans uppdrag.
En ny utsiktspunkt, en vidare orientering är därmed
vunnen. De återstående fem septemberbreven rör Sverige.
Undersökningen har att inrikta sig på i vad mån ärkebiskop
Eskil också här kan anses stå bakom.
Tvenne av dessa brev är privilegier för Strengnäs och
Linköping av 7. och 8. september (1—2); det tredje ett brev
till klerker och lekmän i Linköpings stift av 17. september
(9). Privilegiet för Strengnäs (DS I, 86) är ett skyddsbrev
för kyrkan där; det stadfästes genom det ett tidigare
privilegium för denna. Det senare var som brevet upplyser,
utfärdat av ärkebiskop Eskil, det apostoliska sätets legat.
Genom privilegiet för Linköping (DS I, 85) stadfäste påven
den resignation från biskopsstolen där som biskop Stenar
gjort och det val av ny biskop som därefter företagits. Även
detta privilegium klarlägger att Eskil spelat en roll i
händelseförloppet: han har med stöd i sin embetsställning god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
