Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustav Ljunggren, Nordiska personnamnsordböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Karl Gustav Ljunggren.
tidigt som avskriften. I själva brevet finner man emellertid både
nom. Ericus och gen. erici; givetvis borde den första av dessa
former ha utvalts för ordboken.
Dessa stjärnor, som beteckna, att formen endast föreligger
i avskrift, äro högst viktiga signaler för såväl språkmannen som
historikern. Detta signalsystem hade emellertid bort utvidgas till
att omfatta ytterligare en viktig punkt — sådana former, som
hämtats ur annaler, krönikor o. d. Då de olika namnbärarna ju,
som sig bör, uppföras i tidsföljd, bli givetvis namnformerna från
sådana källor inte som formerna från originaldiplom o. d. att
betrakta såsom samtida. De borde därför liksom formerna från
diplomavskrifter ha försetts med en särskild signal, ett kors eller
dylikt. Nu måste språkmannen, som ofta är särskilt intresserad
av de äldsta kända formerna, hålla uppmärksamheten mycket
spänd i fråga om de i ordboksartiklarnas början anförda
namnformerna. Man finner ständigt namn uppförda utan förbehåll på
t. ex. 900- eller 1000-talet, därför att namnbäraren uppges ha levat
då, men källan befinnes vara en eller annan 1200-talskrönika,
som kanske i sin tur endast är känd genom långt senare avskrifter
eller tryck (Saxo). Se t. ex. de »äldsta» beläggen i artikeln Biornl
Härav följer också, att söker man efter ett namns former på t. ex.
1200-talet, kan man inte nöja sig med att se efter bland de av
ordboken under 1200-talet uppförda formerna utan måste också
granska artiklarnas början. Korta hänvisningar hade här varit
önskvärda.
Även urvalet och behandlingen av namnformer, avseende
samma person, ger ibland anledning till invändningar. Ärkebiskop
Eskil i Lund företrädes av följande exempel i följande ordning:
1) Ezchil i en myntinskrift från tiden 1138—77, vilket hänvisar
formen till en andra- eller tredjerangsställning bland samtida
former. 2)Eskili Necr. L. 98 från 1100-talets andra tredjedel; i
verkligheten senast omkring 1170. 3) Eskillus Ghron. Rosk., vars
äldsta bevarade handskrift anses vara från slutet av 1200-talet.
4) Eschilus 619 1182 i Liber daticus Lundensis. 5) Eschilus Necr. L.,
helt odaterad i ordboken men av L. Weibull daterad till något
efter 1/9 1145. 6) Esquilini utan datum 1188 (E. namnes som död)
samt 7) Eskyllum, Eskillum, Eskillus, Æskil, Eskil, Eschell, isl.
Askell från diverse annaler och krönikor. Man skulle här önskat
ordningsföljden 5, 2, 1, 4, 6, 3, 7. På första plats hade man i så
fall fått Eschilus från prebendelistan i Necr. L. Nekrologiet har
dessutom två gånger 1145—46 originalformen Eschilo (s. 90, 92),
vilken är högst värdefull, då den härrör om inte från Eskil själv,
så i varje fall från hans allra närmaste omgivning och sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
