Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Cleve, Förluster av kulturhistoriska värden under kriget mellan Finland och Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Nils Cleve.
garna före fredsslutet ständiga eldsvådor rasat i »gamla stan».
De båda medeltidskyrkorna, domkyrkan och svartmunkekyrkan,
ha brunnit och äro nu i ruiner. Märkligt nog stå de två tornen
i gamla ringmuren oskadade, d. v. s. det medeltida »Rådstornet»
och Vasa-tidens runda torn. Slottet har träffats av
artillerielden, men skadorna torde icke vara stora. Till det sista vajade
Finlands statsflagga på det höga S:t Olofstornet.
En kulturhistorisk helhet för sig bildade även
herrgårds-bebyggelsen i Viborgs omgivningar. Till en del hörde denna miljö
samman med de viborgska patricierfamiljerna. Men här mötte
även ett starkt ryskt aristokratiskt inslag.
Så gott som samtliga av dessa talrika små herrgårdar äro
byggda i en ganska särpräglad empirestil, flera av dem enligt
ritningar av sin tids mest anlitade arkitekter i Petersburg.
Gemensamt för alla är den rika användningen av kolonner trots att
byggnadsmaterialet i flertalet fall är trä.
En av dessa gårdar är allmännare bekant, godset Monrepos
omedelbart utanför Viborg. Karaktärsbyggnaden, uppförd enligt
ritningar av en italiensk-rysk petersburg-arkitekt, hörde till de i
arkitektoniskt hänseende diskreta i gruppen. Det är icke heller
karaktärsbyggningen, som gjort Monrepos känt, i synnerhet i
turistkretsar, utan dess jättelika park. De stora anläggningarna
påbörjades redan på 1770-talet av generalguvernör Stupichin,
utvecklades ytterligare i början av 1800-talet av prins Friedrich
Wilhelm Karl, sedermera konung av Wurtemberg, samt
fullbordades av geheimerådet, baron Paul von Nicolay. Såsom av dessa
namn framgår, var det medlemmar av den högsta societeten i
Petersburg, som hade sina egendomar i Viborgs-trakten,
egendomar, för vilka jordbruket knappast någonsin varit av större
betydelse.
Beträffande de två övriga karelska städerna, Sordavala och
Kexholm, vilka även de numera befinna sig på ryska sidan, kunna
vi fatta oss kort. De kulturhistoriska förlusterna äro här mindre
kännbara.
Sordavala, som till stora delar förstörts under kriget, var
en jämförelsevis modärn stad. Den grundades visserligen redan
1643, men stadens äldsta intill kriget bevarade byggnader, torde
ha varit först från 1800-talets början.
Kexholm är i förhållande till föregående en mera historiskt
betonad stad. Ursprungligen torde den ha utgjort en av
karelar-nas handelsplatser. Under Tyrgils Knutssons tåg till Karelen
erövrades Kexholm av en svensk styrka, men redan ett år senare
var orten i novgorodernas händer. Därefter höllo dels ryska, dels
lithauiska furstar fästet ända till slutet av 1500-talet, då svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
