Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning. 209
Otvivelaktigt avstår därmed Danmarks, resp. Sveriges
riken sina rättigheter till resp. Norge och Pommern, men
icke därför att kung och rike skulle i traktatspråk vara i
den grad synonyma med varandra, att man saklöst kan
utbyta det ena mot det andra, såsom man i en
naturskildring kan utbyta »växt» mot »ört» och »varg» emot »ulv»,utan
därför att respektive kungar äro statsrättsligt och
folkrättsligt lika befogade att göra dylika avträdelser med bindande
kraft för all framtid. Omnämnandet av efterträdarna är
onödigt men oskadligt.
Annorlunda förhåller det sig, när resp. kungar nämnas
såsom de, till vilkas förmån avträdeisen sker. Intet hinder
finns för att resp. kung finge det avträdda området under
rent personlig rättstitel. Patrimonialstater, som helt äro i
sin härskares hand, existerade icke blott i Grotius’ ännu
högst auktoritativa folkrättsliga arbete utan också i den
politiska verkligheten långt fram i nyare tid, om också icke i
så outrerad form som under medeltiden.
Primogenitur-och odelbarhetsprincipen hade ju långt om länge vunnit
seger Europa utöver. Men för tanken att fursten var ett
organ åt riket var man ännu på många håll främmande, i
synnerhet när det gällde välden, som sammanbragts av
heterogena beståndsdelar. Om så väl den österrikiske
kejsaren som den preussiske och den sardinske konungen gäller
vad Jellinek säger om den medeltida landsherrn, att han
»aus verschiedenen Rechtstiteln eine Mehrheit von
Territorien besass, die trotz der Gemeinsamkeit des Herrschers keine
innere Gemeinschaft bildeten» Vad sådana herrar i krig
förvärvade tedde sig som ett personligt förvärv, med vilket
de kunde göra vad som passade dem. Var en
sammansmältning med deras forna besittningar avsedd, uttrycktes
det gärna så, att fursten skulle besitta området med den för
hans hus gällande tronföljdsordningen. När det gällde
avträdelser till ett så relativt homogent rike som Frankrike,
vars konung ju även var konung av Navarra, förklarades
1 Jellinek, Allgemeine Staatslehre, Zweite Auflage s. 394.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
