Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
215
— så angelägen som man varit om en logiskt genomförd
periodbyggnad — utbytt »royaume de Dannemare» mot
synonymen »roi de Dannemare». Man kan också säga, att
om Norge skulle få utgöra ett eget kungarike men i
underordnad ställning vis à vis Sverige, detta bäst kunnat anges
genom en upprepning av »royaume» med en adversativ
konjunktion emellan.
Viktigast äro dock de positiva invändningar, som kunna
göras mot Alins resonemang. Det är icke nog med att art.
IV, såsom Forssell säger, enligt Alin stadgar »icke det, som
den för ögonen innehåller, utan jämnt upp det, som
bevisligen därur blivit uteslutet» 1. Vad den nu efter ordalydelsen
har att säga ger en förnuftig mening och denna kunde icke
rätt gärna ha uttryckts annorlunda än som skett. Att
använda ett uttryck, som kan missförstås och måste
missförstås, om man tar texten på orden, är väl dock en bra
mycket större forsyndelse än att använda samma ord i två
på varandra följande satser 2. Meningen är att Sverige och
Norge skola lyda under samma konung, som ju redan
tidigare i historien varit fallet, och icke det senare riket under
det förra. Härvidlag är det dock Sveriges konung, som
tager Norges tron i besittning och icke tvärtom. Karl XIII
blir Norges konung i kraft av vad man kallar potentierad
organställning. Därför kan man dock icke säga, att Norge
avträtts till Karl XIII personligen. Ett sådant uttryck väcker
ofrånkomligen den föreställningen, att han skulle kunna
fortsätta att vara Norges konung även sedan han genom
abdikation eller avsättning — folkrätten räknar som bekant
även med revolutionära omvälvningar, om de åstadkomma
åsyftad effekt — upphört att vara Sveriges. Däremot icke
1 Forssell a. a. s. 5.
2 Att man icke var så rädd för vad Forssell kallar kakofoni framgår av
att det i art. XXV heter »cessée par la cession». Sådant skulle under min
skoltid föranlett en hänvisning till Landtmanson, Den svenska prosastilen § 34.
Det kan också synas egendomligt, att Alin, som å Wetterstedts vägnar är så
granntyckt, när det gäller ords upprepning, ej finner något stötande i att
— allt under förutsättning av att konung och rike äro synonymer — samma
tanke återkommer i art, IV resp. VII mom. 1 och mom. 2 sats 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
