Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.
219
Sverige och Norge behöver ej lida på att enheten så starkt
betonas, att de utåt te sig som ett land eller rike. En
real-union kommer en förbundsstat nära, och denna är ju under
alla förhållanden att beteckna som ett rike. Man får icke
av traktattextens författare begära alltför mycken konsekvens
i ordvalet. Någon sådan föreligger bevisligen icke. I art.
XX st. 1 och 2 appliceras »pays» på var för sig Sverige,
Norge, Danmark och Pommern.
Uti art. XX st. 1 framträda norrmännen såsom
undersåtar till Sveriges konung, som ju är en av de två »hautes
puissances», som däri omtalas.
Invändningen behöver icke tagas alltför allvarligt. I
art. IV har uttryckligen sagts ifrån, att Sveriges konung även
är Norges konung. Det kan då vara onödigt att i en följande
artikel bringa i erinran, att den svenske kungen, när han
av norrmännen kräver lydnad, gör det i speciell egenskap
av norsk konung.
Enligt art. XII förständigas norska ämbetsmän att hålla
sig till »la puissance acquérante», d. v. s. »le roi de Suède»,
för utfående av löner och pensioner. Under förutsättning
av den Rydinska tolkningens riktighet hade det dock, menar
tydligen Alin, varit naturligt att de hänvisats till Norges
konung.
Också mot denna invändning kan invändas, att ingen
särskild anledning förefanns att efter bestämmelsen i art. IV
särskilt framhäva, att Sveriges konung också var Norges
konung. Medlen fick den gemensamme konungen ändock
av konstitutionella hänsyn till sitt svenska rike utkräva av
sitt norska. Därav att den höge kontrahentens egenskap av
nybliven norsk konung ej särskilt angives kan man icke
sluta, att vid gäldande av löner och pensioner skulle
förfaras annorlunda än vid amortering av den danska
statsskulden, som »le roi de Suède en sa qualité de souverain du
royaume de Norwège» uti art. VI åtager sig i en
utsträckning, som svarar mot Norges folkmängd och resurser. Blott
så till vida har Alin uti ifrågavarande stycke rätt gentemot
Forssell, som sistnämnda uttryck icke, som Forssell menar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
