Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Fredrik Lager ro th.
kan positivt utnyttjas till förmån för Norges statsrättsliga
särställning. I art. X, som ägnats åt kungl. pommerska
kammarens skulder, förklaras nämligen, att »S. M. le roi de
Dannemare comme souverain de ce duché», garanterar alla
därtill hörande förbindelser.
Sist anföres här det argument, som torde anses vara
det mest bärkraftiga, nämligen att i art. XXV om också blott
en passant uttrycket »la cession de la Norwêge à la Suède»
får beteckna den transaktion, varigenom Norge förenas med
Sverige. Innebär icke detta otvetydigt, att Sveriges rike och
icke blott dess konung genom Kielertraktaten kommer i
besittning av Norges rike?
Ej heller sist citerade fras behöver dock förkrossa en
anhängare av den Rydinska tolkningen. Ingen lärer
bestrida, att genom traktaten en förbindelse kommer till stånd
icke blott mellan Norge och Sveriges konung utan också
mellan Norge och Sverige. Det förra skall visserligen ej
tillhöra eller lyda under (appartenir) det senare men dock
vara därmed förenat (réunie) och det oberoende av alla
dynastiska skiftningar. Sverige får, såsom Forssell starkt
framhäver, genom traktaten en obestridlig rätt till en
förening, som det sökt till tryggande av sin fred 1. Samma
tanke torde föresväva Aubert, då han säger, att Sverige
genom sitt kungahus fick rättigheter vis à vis Norge 2. Att
föreningen skulle baseras på jämlikhet utesluter ej att den
åvägabragts genom tvång. För den passiva roll, Norge
spelat vid åvägabringandet av föreningen, ger ordet »cession»
ett adekvat uttryck.
Ej heller Kielertraktatens perifera bestämmelser lämna
således något verkligt stöd för Alins lydrikesteori. Den enda
avvikelse från jämlikhetsprincipen, traktaten känner, är den
redan nämnda av Alin ej framhållna: de svenska
ständernas rätt att utse Norges konung. Därmed är dock icke
förnekat, att föreningen inneslöt även andra faror för Norges
1 Forssell a. a. s. 24.
2 Aubert, Norges folkeretslige Stilling s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
