- Project Runeberg -  Scandia / Band XIII. 1940 /
227

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kielertraktateiis tolkning och tillämpning.

227

bli omöjliggjorda 1. Vis à vis det norska folket självt har
man däremot resonerat helt statsrättsligt, om icke
natur-rättsligt. Norska folkets trohetsplikt var, sades det, inskränkt
till Fredrik III:s ätt, som omöjligen genom sin
huvudman kunde transportera Norges krona till utomstående.
Den vore nu, förklarade i nämnda församling professor
Sverdrup, hemfallen till det norska folket, som skulle veta
att överlämna den till den, som det funne värdigast.

Inför denna deklaration, som involverade det norska
folkets rätt att fritt från Kongeloven helt taga sitt öde i
egen hand, har Christian Frederik så mycket mera fallit till
föga, som Karl XIII:s utfästelser om en oktrojerad
författning hade hunnit bli bekant och måste överbjudas. I ett
öppet brev av den 19 febr. förklarar han, att det norska
folket i och med att det lösts från sin ed till Fredrik VI
återfått — orden erinra om en känd passus i ständernas
ingress till 1809 års RF — »et uafhængigt Folks fulde Ret
til selv at bestemme sin Regjeringsforfatning»2. Till den
ändan skulle av nationen valda upplysta män samlas på
Eidsvold den 10 april. Av naturrättsliga jämlikhetsidéer
märker man dock intet i reglerna om denna församlings val
och sammansättning. Borgare, bönder, ämbetsmän och
militärer svarade mot forna tiders borgare, bönder, präster
och adel, förklarar Aubert, som i riksförsamlingen på
Eidsvold tycks se en »tidsmæssig Anvendelse» av den
ständer-representation, som 1661 antog Arveenvoldsakten3.
Naturrätten till trots hade man ett visst sinne för rättskontinuiteten
bakåt i tiden.

Inom loppet av något mer än en månad fullföljde
riksförsamlingen på Eidsvold sin konstituerande verksamhet.
Så snart så skett, valde den prins Christian till Norges
konung och därmed till innehavare av den utövande makt,
som i grundloven konstituerats. Som »lovgivende Magt»

1 Koht, a. a. s. 86.

2 Brevet tryckt bland bilagor till Rydin a. a. s. 21.

3 Aubert a. a. s. 99. Jfr Oscar Johnsen, De norske Stænder s. 314 i
Skrifter udgivne af Videnskabsselskabet i Christiania 1906.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 12:05:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1940/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free