- Project Runeberg -  Scandia / Band XIII. 1940 /
243

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kielertraktateiis tolkning och tillämpning. 243

klamation samt bifall till eller förkastande av de förslag till
förändring av Eidsvoldskonstitutionen, som komme att göras.
Ja det hade tillvällat sig rätten att ändra nämnda grundlag
utan hänsyn till konungen 1. Fortfarande klänga sig dock
Karl Johan och kommissarierna fast vid Mosståndpunkten
att Karl XIII är konung i kraft av Kielertraktaten med
skyldighet att regera enligt Eidsvoldskonstitutionen, varför
de senare ock av den förre rekommenderas att, om de icke
kunde komma överens med stortingets kommitterade om
lämpliga förändringar i densamma, hålla fast vid dess
ursprungliga bestämmelser2. För sagda konstitution, som i
vissa stycken, närmast militära, gav konungen en makt, som
norrmännen ej längre ville förunna honom, sedan han även
skulle vara Sveriges konung, har den hetlevrade
fransmannen plötsligt gripits av en kärlek, som Eidsvoldsmännen
själva knappast kunnat överträffa. Stortinget borde, skriver
han, respektera konstitutionen liksom kungen själv
respekterade den. Om dess medlemmar fortsatte att stympa den
av kungen erkända grundlagen, så återstode intet annat än
att marschera, »la constitution d’Eidsvold à la main pour
les dissoudre et les punir» 3.

Under de närmaste två veckorna efter 20
oktoberbeslutet växlades en rad förslag och motförslag mellan
storting och kommissarier. Då det förra intet beslöt, som icke
dess ovannämnda kommitté fått yttra sig över, och dessa
yttranden även hade till föremål anmärkningar, som enskilda
stortingsledamöter avgivit över kommissariernas förslag, var
det rättsligt sett att betrakta som ett stortingets
utredningsorgan. Ju mer ultimativa resp. stortings och kommitterades
ståndpunkter blevo, desto mera kommo konventionens
bestämmelser att förhandlingarna skulle äga rum omedelbart
mellan storting och kommissarier att motsvaras av
verkligheten. Kommitténs roll blev referentens 4. Sista ordet fick

1 Yngvar Nielsen, 1814. Det første overordentlige Storthing s. 126.

2 Ibidem s. 122.

3 Ibidem s. 123.

4 Ovanstående omdömen baserade på studier av stortingets protokoll
20 okt.—4 nov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 12:05:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1940/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free