Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Fredrik Lager ro th.
så till vida stortinget, som kommissarierna den 3 nov.
förklarade sig antaga alla av stortinget beslutade ändringar i
deras kontraförslag utom två och dagen efter föllo till föga
inför stortingets beslut att förkasta deras förnyade förslag i
dessa stycken. De yrkade, att akten av k. m:ts erkännande
måtte samma dag komma till fullbordan, i händelse varav
norska konstitutionen, sådan den blivit av stortinget besluten
och med kommissarierna konfererad, skulle anses vara å h.
k. m:ts sida antagen och bekräftad 1.
Den 24 okt. hade stortinget fastställt som allmän
princip, att inga andra förändringar i grundlagen finge vid det
pågående mötet beslutas än de, som voro nödvändiga för
föreningen mellan Sverige och Norge. Intet tecken finns
heller att kommissarierna intresserat sig för
Eidsvoldskon-stitutionens interna maktdelningsproblem. Med detta hade
ju Karl XIII förklarat sig nöjd redan i Mosskonventionen.
Naturligt var då också, att den tanken skulle framkomma
att redaktionellt åtskilja de rent norska författningsfrågorna
och unionsfrågorna, i det Eidsvoldsförfattningen fick bestå
i den gestalt, den bekommit den 17 maj, och vid dess sida en
särskild unionsakt upprättades. Förslagsställaren, en annars
föga framträdande kapten Möller, motiverade sitt förslag
därmed, att konstitutionen vore ett värn för statens
självständighet eller rättare en betingelse, utan vilken den ej vore
möjlig — läsaren besinne sig på vad ovan sagts —
föreningsakten däremot vore ett tidsomständigheternas foster. Genom
det åsyftade arrangemanget skulle den ojämnheten försvinna
att Sverige nämndes i Norges konstitution men ej vice
versa. Bestämmelsen i själva författningen att Norge skulle
vara förenat med Sverige under en konung kunde leda till
att svenskarna med sin egen konung avsatte även Norges.
Men i så fall bleve Norge — jämför vad ovan sagts om
Kielertraktatens ursprungliga konsekvenser — subordinerat,
ej koordinerat Sverige, ja Sverige ett primärt, Norge ett
sekundärt rike. Stortinget fann ingen grund att avvika från den
en gång inslagna vägen. Tanken skulle dock komma till
1 Alin, Unionen s. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
