- Project Runeberg -  Scandia / Band XIII. 1940 /
246

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

Fredrik Lager ro th.

om nationens trohet mot den suverän den valt, kunde icke
gärna tvivel råda om den rättsgrund, han ställt sig på
Ännu tydligare uttrycker han sig, då han i sitt tal i
stortinget den 10 nov. inlåter sig på en redan av Christian
Frederik i brev till Karl XIII prövad 2 och sedan enligt
kommissariernas berättelser av det urtima stortingets ledamöter
gärna lancerad 3 parallell mellan Sverige 1809 och Norge 1814.
»Det var konungen», heter det. »den dubbla äran förbehållen
att se tvenne fria folk otvunget och enhälligt tillbjuda honom
kronan. Emot svenskarna gjorde han ej sin arvsrätt
gällande och emot Eder föredrog han de anspråk, som för hans
hjärta ägde ett högre värde, de nämligen, som från Eder
kärlek härleddes, framför de rättigheter, dem heliga
förbund honom förvärvat» 4. Och han tillägger med tanke på
det krig, han fört för Norges erövring: »den fredliga palm,
jag i dag emottager av ett fritt folk, övergår vida i mitt hjärta
alla segrens lagrar» 5. Kunde det klarare sägas ifrån att
unionens skapare i valet mellan Kiel och Eidsvold till sist
stannat inför Eidsvold. Och någon slags sentimentalitet låg
icke förborgad bakom sådana ord. I längden måste dock
unionen vinna på att ha grundats på även Norges insikt
om dess fördelar i stället för på vapnens makt.

Med dessa uttalanden för ögonen lönar det icke mödan

1 Alin, Unionen, bilagor s. 308.

2 Rigsforsamlingens Forhandlinger I s. 8.

3 Yngvar Nielsen, 1814, Det første overordentlige Storthing ss. 160, 163,

205.

4 Det har varit för mig omöjligt att förstå, huru Edén a. a. s. 98 kan
komma från att Karl Johan genom dessa ord tydligen förklarat, att han
uppger den rättsliga åtkomst, Kielerfreden erbjöd, till förmån för den, som
stortingsbeslutet innebar. Han kunde rimligen icke begära få både i säck
och i påse.

5 Det synes mig vara ett konstitutivt fel i Edéns bevisföring, att han
icke ser, det svenskarna genom att acceptera ett för sig sakligt sett
behagligt beslut av stortinget, fattat under klar förutsättning av Kielertraktatens
intighet vis à vis Norge, med resultatet även accepterat förutsättningen.
Vad de sinsemellan uttala i sådant sammanhang saknar betydelse (se
t. ex. Edéns a. a. s. 92 f.). Edén har på intet sätt lyckats gendriva Auberts
uttalande i Kielertraktatens Opgivelse s. 31.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:38:05 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/scandia/1940/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free