Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth, Kielertraktatens tolkning och tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Fredrik Lager ro th.
pliktelser i fråga om Norge löst Sverige från dess förpliktelser
i fråga om Pommern. Allmänt medhåll vann dock icke
den svenske ministern, då han urgerade sin regerings rätt
att utan vidare behålla sistnämnda land. Särskilt England
framhöll, att den danske kungen lojalt uppfyllt sina
förpliktelser. Om han icke bestraffat sina olydiga ämbetsmän, hade
det berott på att Sverige lagt sig ut för dem. Sverige hade,
när det avslöt Kielertraktaten, varit berett på att
norrmännen skulle sätta sig till motvärn och således vetat, huru
osäker den besittning var, som utlovades det. Saken
ordnades till sist så, att Sverige avstod Pommern till Preussen
mot att detta ekonomiskt och annorledes gottgjorde så väl
det land, som faktiskt var i besittning av Pommern, nämligen
Sverige självt, som det land, som därpå gjorde rättsliga
anspråk gällande, Danmark. I samband därmed förklarades
i en särskild deklaration Kielertraktatens övriga
bestämmelser äga gällande kraft. Det norska »upproret» fick således i
alla fall till följd att Kielertraktaten i viss omfattning och
mening måste göras om. Gentemot den danske konungens
eventuella anspråk kunde Kielertraktaten fortfarande åberopas.
Gentemot Norge hade Sveriges konung däremot förklarat sig
icke vilja göra bruk av densamma 3.
Även i fråga om Norges andel i dansk-norska
statsskulden fick det förhållandet att den danske konungen ej
förmått effektuera Kielertraktatens huvudbestämmelser sina
konsekvenser. Striden därom, som först utkämpades på
1820-talet, kan dock här icke upptagas till behandling 2.
VII.
Den nu slutförda undersökningen torde ha visat, att
den Alinska uppfattningen överhuvud icke är hållbar. Tolk-
1 Se Ernst Carlsson, Sverige på kongressen i Wien s. 115 ff. (Hist.
Tidskr. 1883) och Feuk, Sverige på kongressen i Wien 1814—1815 s. 58—186
samt Glasons recension av sistnämnda arbete i Hist. Tidskr. 1916 s. 45 f.
(Uttalanden i rättsfrågan återfinnas hos Feuk å bl. a. ss. 100, 102, 112 f.
119 f. 124 ff.). Egendomligt är att t. o. m. Wetterstedt kunde sväva på målet
i nämnda rättsfråga. Se Varenius, Carl Johan och Danmark s. 65 f.
2 Se Aubert, Kielertraktatens Opgivelse s. 44 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
