Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Bjurling, Om oxstallningen och exporten av stalloxar från Skåne under årtiondena före och efter år 1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om oxstallningen oeh exporten av stalloxar från Skåne under
årtiondena före oeh efter år 1700.
Oxstallningens oeh oxutskeppningens roll i Skåne har blivit
behandlad av flera författare — framförallt av Carl Gustaf
Weibull i »Skånska jordbrukets historia» men även av Nils Wimarson
och i förbigående av Abraham Cronholm, Knud Fabricius och Axel
Nielsen 1. Då ytterligare siffror påträffats utöver de tidigare
framdragna, må det vara tillåtet att i anslutning till Weibulls
framställning anföra dessa jämte kommentarer.
Efter Skånes övergång till Sverige kom näringen i vissa
hänseenden i ett något ändrat läge. De svenska myndigheterna hade
synpunkter, som icke alltid överensstämde med de tidigare
makthavarnas. Detta gällde dock att börja med mindre regleringen
av själva ställningen, d. v. s. produktionen, än regleringen av
exporten.
Vad ställningen beträffar hade denna under danska tiden
varit i främsta rummet förbehållen adeln (och kronan på dess
ladugårdar). De ofrälse jordägarna voro visserligen icke
förbjudna att uppföda stalloxar, men de fingo ej hålla flera än vad
deras eget foder tillät. De adliga godsägarna stod det däremot
fritt att stalla oxar även på de underlydande böndernas
foderskörd. En antydan till intrång i den adliga maktställningen hade
visserligen gjorts år 1623, då de borgare (skånska såväl som
utländska), vilka »treiben und schiffen», medgivits rätt att på
landsbygden (och alltså ej bara på torgen och de allmänna
marknaderna) uppköpa oxar och stalla dem på adelsgårdarna, men syftet
härmed var att man dels ville betaga borgarna intresset för olaga
ställning — vilket inte varit sällsynt — och dels och framförallt
ville säkra adeln (och kronan) vinterfodrets fulla utnyttjande2.
1 Weibull, G. G>: Skånska jordbrukets historia, 1923; Cronholm,
Abraham: Skånes politiska historia II, 1851; Wimarson, Nils, i Fästskrift utgiven
av Ystads Fornminnesförening, 1918; Fabricius, Knud: Skaanes Overgang fra
Danmark til Sverige, 1906; Nielsen, Axel: Dänische Wirtschaftsgeschichte, 1933.
2 Nielsen, sid. 139.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
