Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Bjurling, Om oxstallningen och exporten av stalloxar från Skåne under årtiondena före och efter år 1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Oscar Bjmiing.
mitten av 1650-talet \ De viktigaste utskeppningshamnarna voro
då Hälsingborg, Ystad och Landskrona; Malmö och Kristianstad
spelade i detta hänseende en mindre framträdande roll. Via den
förstnämnda staden torde transporterna dock mestadels inte gått
längre än med färjbåtar tvärs över Sundet till Helsingör, varifrån
de sedan, omväxlande landvägen och med färja, drivits vidare
öveide danska öarna och Jylland till sin slutliga bestämmelseort.
Under den första svenska tiden torde exportkvantiteterna
närmast stigit. I denna riktning peka de anförda separata
siffrorna från några av de skånska stapelstäderna åren 1661 och 1662
samt 1663 års totala exportsiffra. Sistnämnda år utfördes rentav
ett större antal stalloxar än som är känt vare sig från något
tidigare eller senare år eller inalles 4,933 stycken. Även
utförselhamnarna synas ha bibehållit sin inbördes rangordning. Sålunda
skeppades via Hälsingborg år 1662 enbart under månaderna
1 mars—25 juni 1,232 stalloxar (och 10 stutar). Anmärkas må
kanske, att Malmö synes ha fått en något ökad betydelse för denna
export: ett par gånger på 1660-talet översteg dess oxutförsel —
ibland rätt avsevärt — siffran 1,000, medan den tidigare stannat
vid 600 à 800. Vid 1670-talets början torde förhållandet mellan
utskeppningsorterna förskjutits i så måtto, att Hälsingborg gått
kraftigt tillbaka. Efter Skånes skiljande från Danmark, lades ju
en tullgräns mellan Hälsingborg och Helsingör, och därmed kunde
det ej längre löna sig att exportera oxarna till sin slutliga
bestämmelseort över den danska transitovägen. Landskrona förefaller
också ha förlorat sin betydelse för oxutskeppningen, trots den
förmånsställning, som staden rätt länge intog i tullhänseende. Då
endast Malmö och Ystad haft en någorlunda »normal» export,
frestas man att draga den slutsatsen, att utskeppningen av
stalloxar från Skåne under de 5 à 6 åren före skånska krigets utbrott
minskats till ungefär 3,000 kreatur. Detta är värt att lägga märke
till, eftersom exporttullen blivit sänkt år 1669. Förhållandet kan
— om slutsatsen är riktig — ha sin förklaring i den
omständigheten, att uppfödningen ännu inte blivit monopoliserad på sådant
sätt att det genom den dubbla tullgränsen framtvungna anlitandet
av de kostsammare sjötransporterna tillräckligt kompenserades.
Både präst och bonde hade ju alltjämt rätt att stalla oxar och
sälja dem i städerna.
Under skånska kriget låg utförseln sannolikt helt nere. Över
Malmö utskeppades i varje fall inga oxar under åren 1676—1678.
Efter fredsslutet återupptogs exporten av stalloxar förmodligen
1 Wimarson, sid. 66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
