Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Bjurling, Om oxstallningen och exporten av stalloxar från Skåne under årtiondena före och efter år 1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om oxstallningeii och exporten av stalloxar från Skåne kring år 1700. 271
exportförbudet. Under utförselspärren fick man istället söka
avsättning för stalloxarna inom Sverige. De egentliga krigsåren
levererades väl den största delen därav till armén och flottan. År
1718 drevos sålunda 2,000 stall- och dragoxar samt stutar till
Göteborg för att proviantera Norgearmén och samtidigt såldes 727
stalloxar till amiralitetet \ Men sedan kriget tagit slut, ville den
skånska adeln åter få avsätta sina produkter på den internationella
marknaden. Både år 1720 och år 1721 gjorde man, som antytt,
försök i denna riktning. Det sistnämnda året var man särskilt
angelägen, ty för vintern 1721/22 hade man åter »full ställning».
Man hade dessutom många andra argument att anföra till stöd för
sin begäran. Sålunda påpekade man, l) att tillförseln till
huvudstaden från Finland kommit igång, 2) att tillförseln från
Öster-och Västergötland samt Småland onödiggjorde den från Skåne,
vilken hade längre väg, 3) de stalloxar, som drevos till Stockholm
från Skåne, hade enligt erfarenheten »under den långa wägen
så af sig kommit» att köttet kunde säljas endast »till högt pris»,
4) att de som under året drivit oxhandel i Skåne hade lidit förlust,
5) att årets stalloxar blivit dyrt uppköpta, varför de vid
försäljning måste betinga 75 à 80 daler silvermynt (gott mynt) för paret,
vilket ingen upphandlingsman från Stockholm ville giva, 6) när
Stockholmsborna skulle ombesörja transporten och taga risken,
förstod man, hur dyrt det bleve, 7) behövde örlogsflottan inte så
stor tillförsel de kommande åren, 8) skaffades pengar till landet.
Den vältaliga skrivelsen visade sig emellertid vara uppsatt vid en
olämplig tidpunkt2. Ungefär samtidigt inrapporterades de första
symptomen på en kreaturssjukdom, den s. k. boskaps- eller
oxe-pesten. Denna fick snabbt förfärande utbredning 3. I början av
år 1722 uppgavs, att det fanns byar, där 300 à 400 kreatur dött
av farsoten. Icke förrän år 1724 upphörde den att grassera. Men
då tillstötte nya olyckor i form av en rad dåliga skördeår, vilket
naturligtvis fick sina konsekvenser för oxstallningen. År 1724
—-då oxutförseln åter blivit tillåten — exporterades inga stalloxar
och året därpå endast 415 st. Vintern 1727/28 voro
fodermöjligheterna sådana, att man måste begära tillstånd att få utskeppa
s. k. gräsoxar, d. v. s. ostallade kreatur. Fr. o. m. det följande
året blevo förhållandena åter normala. Skörden var
tillfredsställande och exportförbudet var ju upphävt sedan flera år tillbaka.
Icke desto mindre återfick ej oxutförseln, såvitt man kan se, sin
gamla betydelse. De kända utskeppningskvantiteterna blevo täm-
1 Brevkonceptbok 1718 30/io. Guvernementsarkivet.
2 Brevkonceptbok 1721 18/n. Guvernementsarkivet.
3 Jmfr. G. G. Weibull, sid. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
