Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudmund Schütte, Kimbrerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Gudmund Schütte.
har jeg imødegaaet i Artiklen »The Origin of the Gimbrians»
(»Acta Philologica Scandinavica», 1930, 21 ff.) ; Scheel har jeg
imødegaaet i Artiklerne »Die Sitze der Kimbern» (»Zeitschr. d.
Gesellsch. fiir Schleswig-Holsteinische Geschichte», 1939 S.379 ff.),
»Kimbrernes Hjemsted» (»Fra Himmerland og Kjær Herred»,
1939, S. 161 ff.) og »Acta Phil. Scand.» 1940, 21 ff.
Weibulls Fremstilling har jeg indtil nu overseet. Den er et
Led i en meget fortjenstfuld Fremstilling af Nordens
Opdagelses-historie. Men Afsnittet om Kimbrerne kan jeg ikke billige. Det
rammes hovedsagelig af de Indvendinger, jeg allerede har
fremført mod Scheel, men jeg skal dog her citere det i Sammenhæng
og derefter imødegaa enkelte af de udtalte Sætninger.
»Nådde den augusteiska flottan verkligen in i de nordiska
farvattnen?» spørger Weibull S. 87. Svaret bliver et Nej.
»Monumentum Ancyranums text ger klart utgångspunkten för
Augusti flottexpedition: Rhenmynningen. Slutpunkten står lika klar:
österut, längst borta, där flottan kom, bodde kimbrerna, i samma
trakt charyder och semnoner. Var bodde alltså dessa folk enligt
Monumentum Ancyranum sjelvt?
Man har utan vidare, då man tolkat den föreliggande texten
som man gjort, närmast utgått från det ena av dessa folk, kimbrerna:
detta har innehaft den kimbriska halvön, och denna halvö har man
ansett vara Jylland. Utgångspunkten låter sig stödjas av källuppgifter,
men dessa uppgifter, som är nära ett och ett halvt århundrade yngre,
är sjelvfallet betydelselösa för interpretationen. Enligt Monumentum
Ancyranum bad kimbrerna och de andra folken om Roms vänskap.
De hör alltså enligt texten till de folk, som Augustus pacificerade.
Men dessa pacificerade folk bodde enligt texten sjelv utmed Oceanen
endast fram till Elbes mynning. Det är härav tydligt, att enligt
Augusti egen uppfattning kimbrerna, charyderna och semnonerna
nordligast bott vid Elbe, och att flottexpeditionens slutpunkt måste
ha legat där.
Detta är den tolkning, som framgår ur en kritisk interpretation
av Monumentum Ancyranum sjelvt. Men Monumentum Ancyranum
är inte den enda källan om, hur långt romarna nådde norrut i
Augusti tid. Två andra källor föreligger. De är båda samtidiga.
Vilken är framställningen i dessa?
Samtidigt med flottexpeditionen företog romerna under Cæsar
Tiberius ett krigståg till lands i Germanien. Velie jus Paterculus,
den romerske historieskrivaren, deltog. Han skildrar i sin Historia
Romana både landtåget och flottexpeditionen. Den romerska hären,
säger han, tågade — vad man tidigare inte haft förhoppning om att
göra, än mindre satt i verket — 400 milliaria från Rhen ända fram
till floden Elbe; denna flod flyter förbi semnonernas områden. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
