Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En dag vid Niagara-fallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NR VA
af regn och smältande is. Jag vet knappast, hur det gick till, men
snart var jag dernere och klättrade tillsammans med tvenne engel-
ska officerare öfver några brustna klippor. Bullret var: bedöfvan-
de, vi kunde knappast se för skum och stänk och blefvo snart ge-
nomvåta. Vi stodo der nere vid brädden af det amerikanska fallet.
Jag såg en kolossal vattenmassa, som i vild fart störtade ned från
en svindlande höjd, en formlös, vidunderlig massa af öfverväldi-
gande storhet. När vi sutto i den lilla färjan och foro öfver den
sjudande floden strax nedanför fallen, började jag så småningom
känna, hvad det hela egentligen var; men jag var på ett oförklar-
ligt sätt förlamad och förstummad och kunde icke fatta taflan i
hela dess storhet. Men det var först när jag kom upp på Table
Rock och blickade nedåt — 0, himmel, hvilken oändlighet af klart,
grönt vatten! — som jag kunde fatta hela vidden och vattenfal-
lets kraft och majestät. Då kände jag, huru-nära jag stod min
Skapare, och det första intrycket, hvilket också qvarstod oför-
ändradt, af detta sublima skådespel var en känsla af frid. HNin-
nesfrid, lugn, rogifvande tankar på döden, på evig hvila och lycka:
icke en skymt af svårmod: eller förskräckelse. Niagaras bild in-
preglade sig.i min själ, en bild af ädel skönhet: här skulle det
stå oföränderligt, majestätiskt tills dess dess pulsar en gång för
alltid skulle upphöra att slå. — O, huru detta lifvets små omsor-
ger och bekymmer trädde tillbaka och togo sig små ut under de
tio, oförgätliga dagar, jag tillbragte på denna förtrollande mark!
Hvad sade den mägtiga stämman, som talade i det dånande vatt-
net; hvilka syner, ej tillhörande denna verlden, skymtade för mitt
öga från det glittrande djupet; hvilka himmelska löften lyste ej i
dessa englatårar, dessa mångfärgade droppar, som gnistrande flögo
omkring öfverallt för att stundom förena sig att högt öfver djupet
måla den härligaste regnbåge! Att vandra omkring hela dagen, att
se fallen från alla sidor; att stå nära brädden af det stora Häst-
skofallet och gifva akt på, huru det liksom samlar sina krafter,
då det nalkas branten, och gör ett ögonblicks uppehåll, innan det
tager språnget ned i djupet, att stå i jemnhöjd med flodbrädden
och se upp mot strömmen, då denna rusar emot en; att bestiga de
närbelägna höjderna och att derifrån genom trädens löfverk be-
trakta vattenmassan, då den brådskande vältrar sig fram för att ta-
"ga det fruktansvärda hoppet; att ligga i skuggan af de höga klip-
porna tre mil längre ned och iakttaga floden, huru den, rörd af en
osynlig magt, häfver sig och kokar, ända från djupet till ytan, än–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
