Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En dag vid Niagara-fallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NG
FENA EA
nu orolig efter sitt jättesprång; att hafva Niagara framför sig
rodnande i qvällsolens sista strålar eller badande 1 månljus; att se
det hvarje dag och höra dess mägtiga röst, då man vaknar om nat-
ten: var icke detta stort! Jag tänker på, då jag sitter omgifven
af naturens stillhet, att denna vattenmassa allt fortfarande dag
ut och dag in rullar, vräker sig, ryter och tumlar; att fortfaran-
de regnbågen i all sin glans lyser öfver densamma. Ännu, då dags-
ljuset är oklart och grått, faller vattnet snöhvitt ned, liknande
en klippvägg af kalksten, eller vräker sig ut öfver kanten likt tjock,
hvit rök. Alltjemt ser det ut, som om strömmen skulle dö, då den
faller ned, men alltjemt reser sig från den ändlösa grafven dettajät-
tespöke af skum och dimmor, hvilket aldrig försvinner, och hvil-
ket har stått på samma plats lika hemskt högtidligt, sedan den
tid, då mörker var på djupet, innan den stora ljusfloden vid ska-
pelsens morgon på Guds befallning strömmade öfver verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
