Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I skuggan af ett stort minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fi SAN
SA
AE VAT
000. Tänk hvilken storman general Grant ändå var. Hans bild
blir större och klarare med hvarje år. På afstånd blir perspektivet
både tydligare och sannare. I minnets tempel står hans namn
redan uthugget bredvid Washingtons och Lincolns. De tre utgöra
det stora amerikanska triumviratet. Man har understundom
antydt, att Grant var stor som krigare, men att detta var allt. Det
kunde synas så strax kanske, men historien skall nog säga något
helt annat. Krigsmannen, hjelten var äfven en utmärkt president
och statsman, när man dömer honom efter den tid och de omstän-
digheter, som då förefunnos. Ädel, god, ömhjertad var han äfven
såsom enskild menniska. Det var ett varmt, menniskovänligt hjer-
ta, som klappade i krigarbarmen.
"Let us have peace,”
det var den döde generalens första helsning till oss såsom besökare
vid hans grift. Inhuggna i den fasta stenen skola dessa ord vitt-
na för slägte efter slägte, att Grant var krigare — för fredens skull,
ej af fåfäng krigarära eller af andra orena afsigter.
Fred, ja, det borde blifva det tjugonde åthundradets motte,
skall det blifva så? Hvem vågar svara på denna fråga? För ett
par veckor sedan hörde jag vår egen guvernör 1 ett tal till ett fest-
firande farmarfolk egna den hufudsakliga delen af sitt föredrag åt
en bevisföring, hvars mål var att nedgöra tanken på ”arbitration.”
Mitt hjerta sved. Det kändes sorgligt, att ibland oss många af de
högst uppsatte skola motstrida de försök, som göras för att krig
måtte blifva omöjliga.
Kriget är en af den moderna civilisationens svartaste skam-
fläckar. Det är ett omyndighetsbevis utan like för slägtet som
ett helt, att man än i dag skall behöfva anlita näfrätten i stort,
sedan dess användande i smått, man och man emellan, för länge
sedan blifvit förbjuden.
Vi stiga in i denna stora minnenas helgedom. Hattarna af!
Gör man det icke sjelf, så finnes en vakthafvande polisman, som
ser till att det sker. Det var skönt, att man någonstädes i vårt
land är mån om, att ett yttre vördsamt skick iakttages på sådana
rum, der det är tillbörligt.
Hvilken ståtlig dom. Än äro icke alla detaljer färdiga, men
det hela är verkligen imponerande.
På golfvets midt finnes en öppning till våningen derunder,
omgifven af en lämplig stenbalustrad. Der nere står en pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
