Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvad jag hörde på Oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> LR
SE
Hans offentliga verksamhet var för alla väl bekant, men
jemförelsevis få kände till hans personliga vänlighet och hans oför-
änderliga, naturliga älskvärdhet.
Medveten om sin förmåga och sitt stora inflytande, var han
dock mot sina vänner öm och mild som en moder. Ingen fruktade
eller skydde honom. Hans fromhet kunde öfverskyla hvarje för-
olämpning och hans medlidsamma hjerta var alltid redo att öfver-
se hvarje fel.
Han hyste ej fiendskap till någon, och kunde knappast tro,
att han hade fiender. Han önskade dem alla väl.
Då en af hans vänner förehöll honom hans lära om tillgift
såsom öfverdrifven, gaf han följande svar: "Kunna vi göra mer
än välsigna dem, som förbanna oss, och bedja för dem, som göra
oss skada. O, så litet är Kristi anda känd på jorden, att till och
med kristna ej kunna förstå, när någon på ett svagt och ofullkom-
ligt sätt söker följa sin mästare.”
På ett sådant tal kunde intet svar gifvas; hans vänner fingo
snart nya åsigter, om hvad som menades med en sann kristen.
Han var den gladaste, mest strålande lycklige man, som någonsin
lefvat.
Såsom Guds barn i förening med sin Fader, sade han, har
man full rätt att vara lycklig.
Ingen man eller hop af män, inga omständigheter kunde taga
denna lycka ifrån honom. Ty han hade, till hvilket jag sjelf varit
vittne, en förmåga att glömma alla bekymmer, svårigheter och
faror, och svinga sig upp till ett högre tillstånd, hvari allt syntes
ljust och härligt, och hvarunder hans sinne var slutet för alla
jordiska tankar. För hans närmare vänner syntes hans kraft vid
sådana tillfällen nästan öfvernaturlig.
Från så lång tid tillbaka, som mitt minne sträcker sig, då vi
bodde 1 vårt stockhus vid gränsen af Wisconsin, var doktor Ly-
man Beechers namn kändt i hvarje familj. Min moder läste en
dag, jag tror det var sommaren 1846, en tidning, som en vän
österifrån skickat, innehållande en predikan af Henry Ward
Beecher, son till Lyman Beecher och pastor af en ny kyrka i In-
dianapolis, i hvilken predikan den unge mannen modigt fram-
höll slafveriets förbannelse. Det var af stort intresse för oss alla,
ty min fader var en skarp motståndare af slafveri, och underrättel-
sen var således särskildt glädjande för honom. Wisconsin var en
tillflyktsort för flyende slafvar, och mången natt har jag tillbragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
