Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvad jag hörde på Oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CR a EE
Vi gingo alla tre ned till kontoret. Der nere stodo mina for-
na kamrater ännu, väntande att få se och möta herr Beecher, för
hvilken jag nu presenterade dem och derefter bestälde skjuts.
Herr Beecher sade sig vara mycket glad öfver att återse en
gammal tjenare, som en gång skötte om honom och fru Beecher,
nemligen då de först bodde i Indiana; han skulle nu besöka hans
hustru, som fru Beecher uppfostrat och undervisat i hushåll-
ning. De upplyste herr Beecher att Jim var en välkänd och ak-
tad man, samt den rikaste af Kansas negrer.
Några minuter senare foro herr Beecher, den gamle mannen
och jag sjelf i en öppen vagn genom gatorna af Kansas hufvud-
stad. Inom kort körde vi upp till ett stort, vackert trähus. Öf-
verallt på gården voro plommon planterade, och öfver fönster och
dörrar slingrade sig frodiga vinrankor.
"Jag ser att Letitia hyser ännu samma kärlek för blommor,”
sade herr Beceher, när vi stego ur.
Just då kom en storväxt, ärbar, negerqvinna till dörren för
att välkomna honom. Jag tror ej att vi någonsin under alla våra
resor gjorde någon trefligare visit än denna. De förflyttade sig
1 tankarne tillbaka till deras lif i Indiana, och herr Beecher erin-
rade om de händelser och förhållanden, som de gemensamt upp-
lefvat, då de byggde sitt hus, planterade trädgårdar, påminde sig
de olika hästarne och korna, talade om sina resor i missionsverk-
samheten, hvarvid det ofta hände att både hästar och vagn måste
dragas upp ur dyn och de förrädiska kärren. Man delade iika
hvarandras mödor’ och njöt nu lika af den ljufva hågkomsten af
det förflutna.
Efter en timme körde vi tillbaka till hotellet. Under hela ti-
den talade herr Beecher om sina trogna, berömvärda tjenare. Mid-
dagen var färdig, och en stor del af stadens befolkning väntade
utanför att få se den ryktbare mannen.
Vid sex-tiden på eftermiddagen kom Jim in med en stor kan-
na varmt kaffe, något som då var ganska svårt att få i denna del
af landet.
"Her Beecher, Letitia var rädd ni inte kunde få något godt
kaffe här, och hon visste, huru väl ni behöfde det, då ni ju skall
tala i qväll. Hon glömmer inte kaffet så lätt, månn tro.”
Oh, Jim, säg Letitia, att hon förstår fullkomligt, huru hon
skulle få höra en god föreläsning i qväll.”
Det var en god föreläsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
