Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Hvad jag hörde på Oceanen [Forts.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(BESKA
kommit från Vinland, kunna vi endast gissa oss till. I de gamla
räkenskapsböckerna i Rom ("Liber Censuum”) finna vi endast
slutsummorna, för Gardars stift och namnen på produkterna: hval-
rosständer, hudar och pelsverk. Men vi veta genom de gamla sa-
gorna, att pelsverk utgjorde en allmän vara 1 byteshandeln mel-
lan skandinaverna och infödingarna på Vinland. Vi vilja icke
dermed säga, att allt pelsverk kom från nämnda koloni, ty sälar
funnos i riklig mängd på Grönland. Men i de rapporter, som de
svenska och norska sändebuden uppsatte öfver mellan åren 1326
—1330 indrifna skatter, nämnes ett föremål, som endast kunde
hafva kommit från Vinland — "en bägare af transatlantiskt trä,
värderad till två floriner i guld.” "Unus ciphus de nuce ultrama-
rina, existimatus II florenos auri.” Bägaren kunde hafva varit
gjord i Grönland, men materialet måste hafva kommit från Vin-
land. Detta af två skäl: för det första funnos på Grönland inga
träd, för det andra vet man, att det i Vinland fanns ett trädslag,
af hvilket virket användes just till prydnadssaker och husgeråds-
artiklar. De gamla manuskripten omtala, att trävirke utgjorde
den förnämsta varan i byteshandeln mellan Vinland, Norge och
Grönland. Det var detta, som gjorde resorna till Vinland så lö-
nande och som qvarhöll besättningen der i åratal för att få full
last. Dessutom omtalas i Thorfinn Karlsefne-sagan, att trä från
Vinland användes till husgerådssaker, och att det stod i högt pris.
En köpmar från Bremen hade betalt Karlsefne en stor summa
för hans vågskålar eller enligt andra sagor för den bom, med hvil-
ken han tillstängde sin dörr.
Under biskop Alfus (tillsatt år 1376) fingo grönländarna för-
sta varningen för den olycka, genom hvilken de några år senare
skulle tillintetgöras. De infödingar de i början af elfte århun-
dradet påträffat i Vinland, anföllo Grönland. Dessa stammar
tror man hafva härstammaat från nordligaste Amerikas urinne-
vånare, hvilka i våra dagar representeraas af eskimåerna på Grön-
land. De hade sannolikt drifvits norrut af talrikare och högre
stående indianstammar från södern, våra amerikanska rödskinn.
Vi skola komma ihåg, att de första nordiska kolonisterna ej funno
några innevånare på Grönland.
Samfärdseln mellan Grönland och Norge aftog så småningom
och upphörde slutligen nästan helt och hållet. I isländska an-
naler (1386) läsa vi: "Ett skepp kom från Grönland till Norge.
Det hade dröjt i Grönland i två hela år. Männen, som återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
