Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Hvad jag hörde på Oceanen [Forts.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIN SEE
med skeppet medförde underrättelsen om biskop Alfs död, som in-
träffat sex år förut.” Häraf förstå vi, att det icke varit någon för-
bindelse mellan de båda länderna på minst sex år. Digerdöden,
hvilken i midten af fjortonde århundradet rasade i Europa, var
måhända delvis skulden till, att Norge ej befattade sig med sin ko-
loni. Men orsaken är äfven att söka i de politiska förhållandena.
Ett lands upptäckande och koloniserande äro alltid följder af en
enda individs företagsamhet. Samfärdseln och affärsförbindelser
med moderlandet berodde likaledes på individens företagsamhet
och vinningslystnad. Under åren 1380—387 gjorde drottning Mar-
gareta, som var de tre nordiska rikenas regentinna, handeln på
Grönland till konungahusets uteslutande rättighet, så att förbin-
delsen med ön måste underhållas genom kungliga fartyg eller ge-
nom skepp, som fått kunglig tillåtelse härtill. Kolonien råkade
småningom i glömska och öfvergifven af moderlandet, blef den för
svag att försvara sig mot infödingarna från Vinland. TI ett bref
från Nikolaus V (1448), som sände två isländska biskopar att un-
dersöka de kyrkliga förhållandena på det olyckliga Grönland, be-
rättas följande: "Mina älskade barn, som bo på den stora ön Grön-
land, hvilken säges ligga vid yttersta gränsen af verldshafvet, norr
om konungariket Norge och hörer till Trondhjems stift, hafva ge-
nom sin klagan högeligen rört vårt hjerta och väckt vårt medli-
dande; de hafva 1 nära 600 år hållit sig till den kristna tron, hvil-
ken genom deras förste lärare, konung Olaf, stadfästes bland dem,
stark och orubblig, under den romerska, apostoliska kyrkan; se-
dermera hafva innevånarne på sagda ö i sitt brinnande nit uppfört
många heliga byggnader och en stor katedral, i hvilka gudstjen-
ster flitigt hållits, ända till dess okända hedningar från en när-
belägen kust trettio år sedan kommo på sina skepp emot dem och
med raseri öfverföllo allt folk, som der bodde samt ödelade och
härjade landet och de heliga byggnaderna med eld och svärd utan
att skona andra än dem, hvilka bodde långt bort, och hvilka de på
grund af höga berg ej kunde nå, och bortförde i fångenskap de
ömkansvärda invånarne, särskildt dem, hvilka sågo ut att vara
starka nog att uthärda bördan af ett ständigt slafveri, och dem,
mot hvilka de bäst kunde vända sitt tyranni. Så småningom hafva
många kommit tillbaka från fångenskapen, och, sedan de återupp-
fört de brända husen, önska de nu att hafva Guds kyrka återupp-
rättad i sitt forna skick. Och då de till följd af förut omtalade
olyckor sjelfva sakna nödiga medel att underhålla presterskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
